Författararkiv: joachimnilsson

Åldersberoende i strålningsrisker – en uppdatering av kunskapsläget

Publicerad den av
Svara

I en artikel av Mark P. Little och medförfattare sammanfattas det aktuella kunskapsläget kring ”Age effects on radiation response”, utifrån presentationer och diskusioner vid 67th Annual Meeting of the Radiation Research i oktober 2021 (doi: 10.1080/09553002.2022.2063962).

Artikeln fokuserar på kunskapsläget för strålningskänslighet i olika åldrar, där personer som exponeras i låg ålder generellt har högre relativ risk för framtida cancerfall än vid exponering i högre ålder. Vissa cancertyper verkar dock vara mindre känsliga för exponeringsålder, exempelvis lung- och koloncancer.

Av speciellt intresse är uppdaterade data från Life Span Study (LSS) som följer över 80,000 individer som exponerades vid kärnvapensprängningarna över Hiroshima och Nagasaki (Grant et al. 2017). Tack vare den långa uppföljningstiden, i kontrast till många andra studerade strålningsexponerade kohorter, ger data från LSS-uppföljningarna mer reela och inte endast extrapolerade risktal. Huvuddelen av de nya cancerfallen i LSS-kohorten har uppkommit i personer som var yngre än 20 år vid exponeringen, vilket stärker befintliga data på strålningsrisker vid låg ålder. Man ser i det materialet en minskning av överrisk (relativ och absolut) med 20-30 % per decennium i ålder vid exponering. Liksom i tidigare studier ser man i den senaste analysen koppling mellan exponering i barndomen och risk för tyreoidea-, hud- (ej melanom) och spottkörtelcancer.

Man diskuterar också evidensen för fosterskador efter exponering, som huvudsakligen baseras på de som var foster vid kärnvapensprängningarna i Japan. I de första två trimestrarna finns en risk för missbildningar och ett tydligt dos-respons-förhållande mellan stråldos och försämrad intellektuell förmåga.

Författarna menar att skillnaderna i risk för olika åldrar är viktiga att beakta när användningen av datortomografi (CT) ökat. Man hänvisar till data (Kwan et al. 2019) som visat på mer än dubblering av andelen CT-undersökningar i gravida kvinnor i nordamerika den senaste 20-årsperioden. I USA uppskattas av att närmare 1% av gravida kvinnor genomgår en CT-undersökning. Man uppmanar åter kliniker att beakta möjligheter med alternativa undersökningsmetoder framför CT.

Slutligen sammanfattas belägg för att exponering för låga doser (i storleksordningen för en CT-undersökning) i ung ålder kan kopplas till överrisk för att utveckla cancer, jämfört med exponering senare i livet.

Vår kommentar:
Artikeln ger en bra sammanfattning av resultaten från den mest omfattande forskningen på cancerrisker efter exponering för joniserande strålning. Som tidigare är resultaten från LSS tongivande och uppföljande analyser bekräftar bilden av att cancerrisken uttryckt i relativ överrisk är högre hos personer som exponeras för strålning i låg ålder. Ålderberoendet återspeglas inte i nuläget i gängse riskestimat från ICRP, vars riskberäkningar avser en individ av genomsnittlig ålder, kön, ras etc. Att risken är tydligare för vissa cancerformer är av intresse för sjukvårdens användning av strålning, och bör undersökas vidare.

Medicinska konsekvenser av en ”smutsig bomb” – hur kan sjukvården upptäcka radioaktiva fragment och handlägga patienten?

Publicerad den av
Svara

I en artikel från Storbritannien beskriver Jones och medarbetare en rad försök som ger svar på hur sjukvården kan hantera skador från en smutsig bomb (eng. ”dirty bomb”, radiological dispersion device). En sådan bomb består av ett konventionellt sprängmedel blandat med radioaktiva material och syftar till att sprida radioaktivt material i ett område. Huvudsakligen orsakar en sådan bomb viss lokal skada, förmodad panik och oro samt omfattande behov av dekontaminering. Dock kan kraftigt radioaktiva fragment också fastna i kroppen hos bomboffren. Det senare scenariet, vilket är relevant om en sådan bomb skulle detoneras i välbefolkade områden, är artikelns fokus.

Artikeln berör två saker:

1. Hur sjukvården kan upptäcka radioaktiva fragment med röntgenutrustning. Detta kan vara aktuellt om man inte misstänkt att skadade är radioaktiva genom andra mätningar i det akuta omhändertagandet. Scenariot är mest troligt för patienter utan omfattande skador som tagit sig själva in till sjukhus, då blåljuspersonal förmodligen tidigt misstänker och upptäcker höga strålnivåer från skadade direkt på bombplatsen eller i akutintaget.

2. Hur sjukvården ska hantera patienter med kraftigt radioaktiva objekt i kroppen – särskilt hur och när kirurgiska ingrepp ska utföras och hur personal ska skyddas.

För att svara på fråga 1 testases ett mobilt röntgensystem. Författarna kunde upptäcka tydliga effekter på bilderna från en mycket stark källa av gammastrålning (i storleksordningen 100 GBq av Ir-192 och Co-60). Dock är det utifrån artikeln oklart hur låga aktiviteter som ger märkbar signal. Artikelförfattarna rapporterar också att automatisk bildbehandling i röntgensystemen kan ge effekter som inte är uppenbart kopplade till det radioaktiva objektet.

I samband med en detonation av en smutsig bomb är det därför avgörande att personal med samlad kunskap om både röntgensystemen, bildbearbetning och radioaktivitet finns på plats i det akuta skedet.

För att besvara fråga 2 gjordes beräkningar av tänkbara medicinska konsekvenser av olika stråldosnivåer. Beräkningarna visar att om mycket starka strålkällor fastnat, kan det vara direkt livshotande för personal att operera på nära håll. Detta gäller om det krävs många timmars operationstid nära objektet, eller att många patienter med liknande situation behöver opereras. För att orsaka livshotande stråldoser, såsom 1-10 Gy, för andra än patienten själv krävs att en mycket stark källa (i storleksordningen 1 TBq Ir-192 eller Co-60, som i princip endast används inom viss industri och strålbehandling) ska fastna i kroppen.

Figur 8 från Jones et al. doi:10.1088/1361-6498/abb14c

Det scenariot är inte helt osannolikt, men mer troligt är istället att flera mindre radioaktiva fragment fastnar. En snabb avläsning med strålskyddsinstrument skulle upptäcka mycket höga strålningsnivåer när patienten når sjukhuset. Detta belyser igen behovet av mätkunnig personal i samband med scenarier med smutsiga bomber.

I fall med radioaktiva objekt i kroppen är sannolikt det viktigaste att förhindra omfattande strålinducerad nekros – då stråldosen lokalt blir hundratals gånger högre än till hela kroppen. Författarna betonar att en skyndsam men initierad kirurgisk och strålskydds-mässig bedömning bör göras för varje ingrepp. Man belyser också vikten av att genomföra tidig operation (om sådan anses absolut indicerad) innan eventuell benmärgspåverkan hotar att försämra patientens allmäntillstånd och återhämtning efter kirurgin.

Vår kommentar:

Studien ger en praktisk och genomarbetad överblick över strålningsrelaterade medicinska scenarier som vården ställs inför efter en detonation av en smutsig bomb. En sådan detonation kommer ställa stora krav på dekontaminering och vård av lindrigt skadade – men denna artikel ger vägledning i hur den mer avancerade vården kan påverkas.

Artikeln belyser också vikten av nära och effektivt samarbete mellan medicinsk akutsjukvård, trauma- och ortopedisk kirurgi samt strålningskunnig personal vid en detonation. Detta krävs för att kunna göra kloka avvägningar mellan minimering och triagering av strålskador hos patient, och strålskydd för medicinsk personal.

Referenser:

Assessment of the potential impact of embedded radioactive fragments following the use of a crude radiological dispersal device (‘dirty bomb’)