I en ny artikel från Tondel och medförfattare har man studerat cancerfall i befolkningen i de nio nordligaste länen i Sverige (Uppsala, Södermanland, Västmanland, Dalarna, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten) från 1986 fram till 2020. Studien är en fall-kontrollstudie som försöker estimera stråldoserna som orsakats av exponering för 131I och 134,137Cs. Totalt omfattar studien ca 2.1 miljoner människor (i princip hela den studerade regionens befolkning).
Kohorten har studerats tidigare men författarna har nu gjort mer ingående dosberäkningar, samt försökt identifiera potentiella confounder-variabler såsom socioekonomisk status, skattad genom utbildningsnivå, om de exponerade bodde i tät eller gles bebyggelse samt om någon i hushållen varit jägare. Dessutom är uppföljningstiden utökad fram till 2020. Detta syftar till att kunna förbättra möjligheten att klarlägga dos-responssamband. Vi på KcRN har tidigare refererat en genomgång av studiemetodik relaterat till Tjernobyldata som belyst svårigheter i att tolka resultat om inte dosestimat görs noggrant.
Stråldoserna från nedfallet som författarna har beräknat är mycket låga (1.53/1.48 mGy för fall/kontroll hos män och 1.21/1.19 mGy för kvinnor), vilket är ungefär vad en genomsnittlig svensk exponeras för från naturliga källor varje år. Skillnaden mellan fall- och kontrollgrupp var 20-50 µGy, vilket motsvarar ungefär en till tre veckors bakgrundsstrålning i Sverige.
Resultaten tyder på en ökad generell risk för cancer, som var större för män (hazard ratio 1.027 per mGy) än för kvinnor (hazard ratio 1.011 per mGy). På grund av misstankar om confounding gjordes en post hoc analys där data från de två län med minst nedfall (Dalarna och Norrbotten) uteslöts. Då försvagades dos-responssambandet och endast en förhöjd risk för män kunde ses (hazard ratio 1.014 per mGy).
När man studerade enskilda cancerformer sågs signifikanta skillnader för cancer i pancreas, prostata, lungor, kolon och magsäck hos män. Hos kvinnor sågs förhöjd risk för lymfom och esofaguscancer. De cancerformer som i stora tidigare studier visat sig ha relativt högre risk att utvecklas på grund av exponering för joniserande strålning såsom tyreoidea, bröst och lekuemi var något förvånande inte framträdande i resultaten.
Ett annat anmärkningsvärt resultat var att risken för att utveckla cancer var högre ju äldre de exponerade personerna var, vilket går på tvärs med tidigare kunskap från stora material. Författarna påpekar att det inte finns någon övertygande biologisk förklaring till detta.
Författarnas slutsats är att man såg en viss ökad risk för cancer hos män på grund av exponering för Tjernobylrelaterat radioaktivt nedfall. Dock betonas att ytterligare confoundereffekter inte kan uteslutas, särskilt då doserna som populationen exponerats för är extremt låga och skillnaderna kan orsakats av andra faktorer.
Vår kommentar:
Studien använder en ambitiös metod för att estimera de stråldoser, såväl från extern bestrålning som från förmodat intag av kontaminerad föda, som resulterade av Tjernobylolyckan, baserat på lokala nedfall och beläggning av 131I och 134,137Cs. Trots den avancerade modelleringen och den stora studiepopulationen kvarstår vissa osäkerheter i dosuppskattningarna. De doser som författarna beräknar är generellt mycket låga, vilket förstärker uppfattningen att Tjernobylolyckan inte orsakade större hälsoeffekter i Sverige.
Den genomsnittliga årliga stråldosen för en svensk är ca 3 mSv (från naturlig bakgrund plus andra källor såsom röntgenundersökningar). Medelvärdet i studien för den effektiva dosen var ca 1.35 mSv1 på 35 år, vilket innebär att Tjernobylnedfallet bidragit med mindre än 2% av den strålning som denna kohort fått. Utifrån tidigare riskuppskattningar från stora material (t.ex. BIER VII) och de stråldoser som författarna beräknat från Tjernobylolyckan skulle färre än 300 inducerade cancerfall förväntas. Dessutom var medelskillnaden mellan fall- och kontroller så låg att det endast motsvarar några veckors naturlig bakgrundsstrålning. Inte ens med de bästa epidemiologiska metoderna är det möjligt att urskilja ett så litet bidrag från en grundincidens av ca 300 000 cancerfall totalt i kohorten, ens om tidigare riskkoefficienter är kraftigt underskattade.
Givet hur låga stråldoserna är så är vi tveksamma till att försöka dra slutsatser om samband med cancer från studien. Det är högst troligt att en studie med så här låg exponering endast gör fynd som är falskt positiva, orsakade av confounders eller statistisk slump. Att både organ- och ålderssambandet går emot vad vi strålningsbiologiskt förväntar oss, samt avsaknad av tydlig dosrespons, är i linje med detta.
Studien bidrar med omfattande data på exponeringen efter Tjernobyl, men kan inte anses förändra tidigare strålningsbiologiska riskuppskattningar.
1Konversionen från mGy till mSv blir nära 1 i detta fall