Medicinska konsekvenser

IAEA 18:e mars: inga rapporter om strålskadade individer.

24:e mars: IAEA rapporterade att tre arbetare utsatts för strålning 170-180 mSv. Två av dessa misstänktes ha arbetat tre timmar i kontaminerat vatten och därmed utsatts för kontaminering av fötterna med misstänkta strålorsakade sår (misstänkt betastrålning). De fördes till Fukushima University Hospital för undersökning och överfördes sedan till Japan´s  National Institute of Radiological Sciences för vidare undersökning. 27:e mars konfirmerades att de två arbetarna utsatts för uppskattningsvis mellan 2 och 6 Sv mot benen. Ingen medicinsk behandling har behövts, men fortsatt observation.

Sammantaget 17 arbetare (inkl de tre ovan nämnda) hade utsatts för doser mellan 100mSv och 180mSv.

2012                                                                                                                                 31 januari:På ett möte för 60 internationella experter i Wien, där man diskuterade strålexponering i samband med olyckor, talade Wolfgang Weiss, ordförande för FN:s vetenskapliga kommitté för atomstrålningens verkningar (U.N. Scientific Committee on the effects of Atomic Radiation, UNSCEAR).

Enligt Weiss har hälsoeffekterna efter kärnkraftsolyckan i Fukushima för knappt ett år sedan varit begränsade, detta troligen tack vare snabb evakuering men också att det radioaktiva utfallet delvis spreds över vattnet och inte över befolkat område.

I maj 2012 planerar UNSCEAR att presentera en preliminär rapport om strålningseffekterna av Fukushimahändelsen och man avser att lägga fram ett slutligt dokument för FNs Generalförsamlig under 2013. (se http://averaorg.adam.com)

2 mars:  SSM (Strålsäkerhetsmyndigheten) rapporterar ett år efter olyckan. Som troligen det enda land i världen rekommenderade Sverige att alla svenskar i Japan som vistades närmare än 25 mil från kärnkraftverket skulle ta jodtabletter. Beslutet fattades av Utrikesdepartementet efter rekommendation från Strålsäkerhetsmyndigheten som samrådde med Socialstyrelsen.                                                                                       Följ länken nedan för att ta del av rapporten.

http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se

27 april: Då man söker information i publika medier, angående medicinska effekter efter kärnkraftskatastrofen i Fukushima, får man ett varierat utbud av träffar. Många av dessa är inte vetenskapligt grundade utan utgör myter, något som ofta förekommer i anslutning till stora händelser. Man bör därför läsa informationen med kritiska ögon och söka källhänvisningen till de aktuella påståendena.

9 oktober: Tidskriften HEALTH PHYSICS The Radiation Safety Journal, vol 102, (5), May 2012, är ett specialnummer som tar upp USAs respons på Fukushimaolyckan (www.health-physics.com).

Här finns att läsa artiklar som bla beskriver amerikas tekniska svar på vetskapen om olyckan och hur komplexiciteten ökade med kunskapen om ökat reaktorutsläpp. Det beskrivs detaljerat om U.S Department of Energy National Nuclear Security Administration (DOE/NNSA) teamets arbete sedan de anlände till platsen 5 dagar efter tsunamin för att utföra luft-och jordbaserade mätningar (beskrivet av Lyons and Colton). Concequence Management Home team (CMHT), en arbetsgrupp stationerad i USA, fungerade som en central punkt där man handlade all inkommande data. Man förväntades vara uppdaterad om den aktuella situationen och planen för de som arbetade i fält men också skapa produkter från de laboratorieresultat som inhämtades (Pemberton et al). Simon et el, beskriver hur man arbetade med att hjälpa civila  amerikaner i Japan men också med expertråd till Japanska myndigheter. Man beskriver bla hur man handlade frågan om jodtabletter och utdelning av dessa via ambassaden. Man rekommenderade aldrig att dessa skulle intas, man skulle avvakta ytterligare information, men det är känt att detta råd inte följdes till fullo. Sammanlagt utdelades 3100 en-veckasdoser till amerikaner i Japan.

12 oktober: Kamada et al, beskriver i sin artikelRadiation doses among residents living 37 km northwest of the Fukushima Dai-ichi Nuclear Power Plant” (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed), sin undersökning av fem invånare boende i Kawamata och  tio invånare i Iitate Village (10 män och 5 kvinnor, ålder range 4-77 år). De intervjuades om var och hur de bodde, vad de åt efter olyckan, från 11 mars till 5 maj 2011. För att mäta interna doser kontrollerades urinprov vid  två tillfällen (dag 54 samt  dag 78-85 efter olyckan). För mätning av den externa exponeringen användes dosraten i luft. Medelvärdet för den kumulativa effektiva dosen var 8,4 mSv för vuxna och 5,1 mSv för barn, 54 dagar efter olyckan. 134Cs och 137Cs kunde detekteras i alla undersökta invånares urinprover men var mindre än 0,11 mSv i samtliga prov. Detta är en betydligt lägre dos än den externa effektiva dosen. 131I kunde uppmätas i urinprov från fem personer och den ekvivalenta dosen för sköldkörteln var som högst 27-66 mSv.