Den 24:e augusti 2023 startades det första av en serie planerade utsläpp av bearbetat vatten från den skadade kärnkraftsanläggningen Fukushima Daiichi ut i havet. Efter den omfattande olyckan 2011 har grund- och regnvatten som varit i kontakt med radioaktivt material i anläggningen, delvis som kylvatten för reaktorer, lagrats i närliggande bassänger. Det med olika radionuklider kontaminerade vattnet har sedan renats och lagrats i tankar på plats (se bilder nedan).
Utsläppen sker kontrollerat under ett antal dagar i taget, ungefär månatligen, och planeras pågå i 30 år. Utsläppen sker efter kraftig spädning med havsvatten och pumpas ut ca 1 km från stranden. IAEA:s rapport är en oberoende granskning av Japans och Tokyo Electric Power Corporations (TEPCO) plan för utsläppen.
På anläggningen har sedan olyckan cirka 90 m3 kontaminerat vatten, motsvarande två-tre fraktcontainrar, genererats varje dygn. Vattnet har sedan genomgått olika reningssteg som kraftigt minskat innehållet av mer potenta radionuklider, såsom 134Cs, 137Cs och 90Sr. Därefter har vattnet renats ytterligare i vad som kallas Advanced Liquid Processing System (ALPS), vilket även tar bort en lång rad andra radionuklider. Slutligen har vattnet lagrats i tankar. Innan utsläppen startade fanns ca 1000 tankar fyllda med 1000 m3 vatten vardera på området.
IAEA konkluderar i sin rapport att beräkningarna vilar på solida uppskattningar. De planerade utsläppen av ALPS-bearbetat vattnet sker i enlighet med “relevanta internationella säkerhetsföreskrifter”. IAEA hävdar dessutom att utsläppen kommer att ge “försumbar radiologisk påverkan på människor och miljö”.
Som bas för dessa påståenden anförs bland annat att mängden 3H som släpps ut är cirka 22 TBq (1 TBq = 1012 Bq) per år, vilket kan jämföras med de 100 PBq (1 PBq = 1015 Bq) 3H som produceras på jorden av kosmisk strålning varje år (alltså 5000 ggr mer än utsläppen).
Huvuddelen (mer än 90%) av stråldosen till en “representativ person”, en fiktiv person i området som äter mycket fisk och skaldjur och därmed tillhör de mest exponerade på grund av utsläppen, kommer från 129I, 55Fe, 14C och 79Se; 3H bidrar endast med en mycket liten del av stråldosen. En rad internationella laboratorier kommer i samarbete genom IAEA validera de mätningar som görs kontinuerligt på det bearbetade vattnet som släpps ut.
Det betonas att hittills har varken 55Fe eller 79Se detekterats i vattnet, men beräkningarna antar att de ändå finns där, i nivå med mätinstrumentens detektionsgräns. Sådana konservativa antaganden finns på många ställen i beräkningarna.
Stråldoserna som det handlar om till “representativ person” beräknas till så lite som 2-40 nSv (0.002-0.04 µSv) per år. Det motsvarar ungefär 20 minuters bakgrundsstrålning i Sverige. I de potentiella olycksscenarier som det uppskattats doser för, där vattentankar går sönder och vattnet läcker ut i närområdet, rör det sig om 0.2-10 µSv till “representativ person”, motsvarande ca en veckas normal bakgrundsstrålning. Vid en sådan olycka skulle en uppmaning att undvika att äta fisk från närområdets vatten kraftigt reducera denna begränsade stråldos.
IAEA påpekar att Japans tillämpade dosgräns till “representativ person” på 50 µSv per år är klart lägre än vad man generellt använder internationellt (IAEA safety standards anger 100-1000 µSv per år). Förväntad exponering är alltså med mer än en faktor 1000 under dosgränsen.
Japan har dessutom satt krav på aktivitetskoncentration för 3H i utsläppsvattnet på 1.5 kBq/l som inte krävs för att komma under dosgränserna. Detta gör att fler renings- och spädningssteg än nödvändigt har implementerats av andra skäl, vilket har ökat kostnaderna för hanteringen. IAEA påpekar att det är viktigt att tydliggöra att detta inte görs på grund av strålningsrisker.
Vår kommentar:
Budskapet att de kontrollerade utsläppen orsakar helt försumbara risker för människor och natur har dock inte (helt) hindrat att felaktig information spridits, i många fall av politiska skäl. Detta belyser svårigheten med att kommunicera runt risker med radioaktivitet och strålning. Trots att aktivitetskoncentrationen av 3H i vattnet inte går att skilja från bakgrund 3 km från utsläppsplatsen, skapar den oro över hela världen.
Den fortsatta hanteringen av radioaktivt material från kraftverket kommer dock att noga följas upp framöver av ett flertal aktörer. Uppföljning av olyckan fortsätter att ge insikter både i hur radioaktiva material efter en olycka kan hanteras och vilka svårigheter som uppkommer.