I en svensk studie i Thyroid har Winter et al (2024) undersökt livskvalitet hos patienter med tyreoideacancer.
Bakgrunden till studien är att differentierad tyreoideacancer (DTC), den vanligaste typen av tyreoideacancer, har en god prognos. Trots den goda prognosen finns studier som talar för att personer med DTC kan ha en sänkt hälsorelaterad livskvalitet även många år efter behandling. Hälsorelaterad livskvalitet (HRQoL) är specifikt de delar av livskvaliteten som påverkas av hälsa, sjukdom eller vård, och inkluderar bl.a. fysisk, psykisk och social funktion. Det har funnits en misstanke om att denna nedsatta livskvalitet kan vara kopplad till suppression av tyreoideastimulerande hormon (TSH), där man ger patienter med DTC höga doser levotyroxin (tyroideahormon) de första åren efter diagnos för att minska risken för återfall. När TSH supprimeras kan symtom, som hjärtklappning, trötthet och sömnproblem, uppkomma som bidrar till en sänkt hälsorelaterad livskvalitet. Syftet med studien var därmed att undersöka hur hälsorelaterad livskvalitet utvecklas över tid hos patienter med DTC som behandlats med radiojod, sambandet mellan hälsorelaterad livskvalitet och TSH, samt hur hälsorelaterad livskvalitet hos patienter med DTC jämförs med den generella populationen.
Studien var en riksomfattande prospektiv studie där 351 patienter med nydiagnostiserad differentierad tyreoideacancer i Sverige inkluderades mellan 2012 och 2017 och följdes i fem år. Patienter svarade på enkäter angående hälsorelaterad livskvalitet under uppföljningstiden och övriga data inhämtades från patientjournaler. I studien mättes hälsorelaterad livskvalitet med enkäten SF-36. Svaren på SF-36 delas upp i åtta olika delar, s.k. domäner, och dessa presenteras här med ett exempel per domän: fysisk funktion (gå i trappor), fysisk rollfunktion (utföra arbetsuppgifter), smärta (smärtintensitet), allmän hälsa (min hälsa är utmärkt), vitalitet (känt sig utsliten), social funktion (hälsan stör umgänge), mental hälsa (känner mig lugn och harmonisk). Därtill kan resultaten slås samman i två övergripande delar, mental och fysisk livskvalitet.
Studien fann att den mentala delen av hälsorelaterad livskvalitet förbättrades med tiden under de första fem åren efter behandling för DTC. Däremot fanns det ingen signifikant förändring av den fysiska delen av hälsorelaterad livskvalitet. Det fanns inget signifikant samband mellan TSH och mental eller fysisk hälsorelaterad livskvalitet, och TSH kunde inte heller förklara hur dessa förändrades över tid. Patienter med DTC hade sämre mental livskvalitet jämfört med generella populationen fem år efter behandling, men bättre fysisk livskvalitet. Skillnaderna var dock små. När man tittade närmare på de åtta olika domänerna som utgör de olika aspekterna av hälsorelaterad livskvalitet, hade patienter med DTC kliniskt signifikant sämre generell hälsa, vitalitet (som känsla av trötthet och att vara stark), social funktion och mental hälsa jämfört med generella populationen.
Figur. Den fysiska hälsan hos patienter med DTC är något bättre än hos den generella populationen medan den mentala hälsan förblev lägre än hos den generella populationen även i slutet av uppföljningstiden.
Förstaförfattare till artikeln som vi refererar är skriven av Julia Winter, doktorand vid Karolinska Institutet, och huvudhandledare är Christel Hedman, medlem i KcRN. Författarnas sammanfattning är att mental hälsorelaterad livskvalitet förbättras över tid hos patienter med DTC och att hälsorelaterad livskvalitet hos dessa patienter inte kan förklaras av TSH suppression. De konstaterar även att skillnaderna i övergripande mental och fysisk hälsorelaterad livskvalitet hos patienter med DTC jämfört med generella populationen var små. Dock talar resultaten för att vissa psykosociala domäner av hälsorelaterad livskvalitet ändå är kliniskt signifikant påverkade fem år efter behandling, vilket är viktigt att poängtera då dessa patienter ofta får sin diagnos relativt tidigt i livet och lever hela sitt liv med en eventuellt sänkt livskvalitet. Författarna rekommenderar att man bör screena patienter med DTC för psykosociala besvär vid uppföljning och vid behov remittera patienter vidare för t ex psykosocialt stöd. Det kan också noteras att DTC är den diagnos som förväntas kunna öka (hos barn och unga) efter t ex en kärnkraftsolycka med utsläpp av radioaktiv jod (något vi skrivit mer om här).