Ocean still suffering from Fukushima fallout

Nya data presenterades på en konferens 12-13 november 2012, University of Tokyo, där man beskrev att nivåerna av radioaktivitet i havet runt kärnkraftverken Fukushima-Daiichi fortfarande är stabila snarare än sjunkande som man hade väntat sig. Forskare tror att avflödet via floder samt fortsatt läckage från kraftverken kan vara en del av orsakerna, men kontaminerat sediment och marina organismer (såsom plankton) tycks också vara involverade i detta. Kontamineringsnivån har troligen ingen signifikant hälsorisk för människor, men den kan ha en ekonomisk påverkan på längre sikt, för fiskare längs Japans östkust.

Läs mer via länken: Geoff Brumfiel (14 November 2012, Nature)

Radiation hazards in children – Lessons from Chernobyl, Three Mile Island and Fukushima.

Fushiki S. Brain Dev. 2012 Oct 9. pii: S0387-7604(12)00226-4.

Denna review-artikel beskriver de hälsoeffekter som uppkom efter olyckorna i kärnkraftverken Three Mile Island 1979 samt Tjernobyl 1986. Den mest kritiska punkten gäller den ökade incidensen av tyroideacancer hos de som var barn eller tonåringar vid tiden för Tjernobylolyckan. Därför bör den primära åtgärden, tidigt efter en kärnkraftsolycka vara att profylaktiskt skydda barn mot radioaktivt jod genom inhalation eller förtäring. På längre sikt måste man inkludera radionuklider med lång halveringstid, såsom Cesium-137 och Cesium-134. En fråga som tas upp är risken för hjärnskador efter exponering av lågdosstrålning under fosterstadiet. Försök med råttor har visat att doser på 100 mSv kan öka risken för påverkan på den växande hjärnan. Det finns få studier på detta område och bedömningen är att forskning om hälsoeffekter efter exponering av lågdosstrålning bör prioriteras så att korrekt information om effekterna av strålning kan spridas och förebygga förekomsten av onödiga rädsla som saknar vetenskaplig grund.

Mätning av intern exponering i Minamisoma

Augusti 2012 publicerades den första mätningen av intern exponering av 134Cs och 137Cs på vuxna och barn i Japan efter Fukushimakatastrofen. Mätningen utfördes i Minamisoma (23 km norr om Fukushima) mellan september 2011 och mars 2012 på frivilliga. Barn under 6 års ålder undersöktes inte. Sammantaget undersöktes 9498 individer (1432 barn och 8066 vuxna). 3286 individer hade mätbara nivåer av 134Cs och 137Cs (3051 vuxna och 235 barn). Barnen hade mellan 210 och 2953 Bq, median 590 Bq. Vuxna hade mellan 210 och 12771 Bq, median 744 Bq. Korrigerat för kroppsvikt var värdena 2.8 till 57.9 Bq/kg, median, 11.9 Bq/kg hos barn jämfört med 2.3 till 196.5 Bq/kg, median, 11.4 Bq/kg hos vuxna.[1]. Skillnaden (statistiskt signifikant) i kontaminering mellan barn och vuxna kan bero på olikheter i metabolismen, större uppmärksamhet för födo- och vattenintag samt förändringar i barnens utomhusaktiviteter. [2] Dessa nivåer är lägre jämfört med mätningar efter Tjernobylkatastrofen. Inga hälsoproblem finns rapporterade efter katastrofen. I dagsläget (=augusti 2012) är dosraten i Minimisoma ca 2,9mSv/år.

  1. http://jama.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=1346169
  2. http://www.world-nuclear-news.org/RS_Low_internal_doses_in_Minamisoma_1608121.html

Thyroid doses for evacuees from the Fukushima nuclear accident

I denna artikel har Tokonami et al (Published online 2012 July 12).gjort mätningar av I131-aktivitet i tyroidea hos 62 personer i åldern 0-83 år. Mätningen gjordes 12-16 april 2011 och man fann detekterbar I131-aktivitet hos 39 av 45 evakuerade personer från kustområdet samt hos 7 av 17 invånare i Tsushima distriktet, som är beläget 30km från olycksplatsen. Den maximala tyroideadosen mättes från 0 till 33 mSv. Tyroideaekvivalent mediandos beräknades till 4,2 mSv hos barn samt 3,5 mSv hos vuxna, vilket var lägre än den man fann efter olyckan i Tjernobyl (490 mSv hos evakuerade). Se länk till artikeln:  10.1038/srep00507

Tips om vidare läsning

Journal of Environmental Radioactivity ger nu ut två specialutgåvor med inriktning på Fukushimaoloyckan. Det första specialnumret kom i September (nr 111) och utgörs av artiklar från Asien. Det andra numret kommer i december (nr 114), men finns redan nu tillgängligt på webben.

Journal of Environmental Radioactivity 111(2012)

Journal of Environmental Radioactivity 114(2012)

Samordningsmöte med WHO-REMPAN

Världshälsoorganisationen WHO inrättade 1987, till följd av Tjernobyl, ett internationellt Radiation Emergency Medical Preparedness and Assistance Network, REMPAN, där den svenska representanten är Centrum för strålningsmedicin (CSM, där KcRN utgör en viktig funktion). Ett stort internationellt samordningsmöte genomfördes i februari 2011 i Nagasaki i Japan. Att lokala och internationella experter på det sättet just hade fått en aktuell genomgång har säkerligen bidragit till en välavvägd medicinsk hantering av Fukushima-olyckan som inträffade kort efteråt. En rapport från mötet finns nu, visserligen försenad av Fukushima, som ett specialhäfte av Radiation Protection Dosimetry.

Forskningsmedel för strålning

EU väntas öka sin forskningsbudget för ”nukleära” frågor med i genomsnitt 15% per år till totalt 5,31 miljarder EUR under ”Horizon 2020”, ett program som för Euratomdelen, alltså det som rör strålning, avser 2014 – 2018. Ca 90% av pengarna kommer att gå till fusionsforskning, t ex ITER-reaktorn i Frankrike. Man kan dock finna hopp även för annan strålningsrelaterad forskning i målformuleringen: to focus exclusively on improving nuclear safety, security and radiation protection (including nuclear medicine); and to contribute to long-term decarbonization of energy.

Hur minska biverkningar av strålbehandling?

I och med utvecklingen av nya behandlingsmetoder ökar möjligheten till sofistikerad optimering av skyddet mot biverkningar på grund av oönskad bestrålning av vävnader utanför tumörområdet. Det är önskvärt att dels minimera stråldosen till sådana vävnader och dels minimera volymen av den vävnad som är utsatt, men av tekniska skäl är det oftast omöjligt att tillgodose båda önskemålen samtidigt. Nya dosplaneringsmetoder för att optimera behandlingen ger en förbättrad fördelning mellan framgångsrik tumörbehandling och avvärjda biverkningar.

Mer radiofarmaka tack vare australisk utbyggnad

Vi har tidigar rapporterat att nedläggning av forskningsreaktorer har lett till brist på radioaktiva läkemedel, ett problem som oroat internationella organisationer. Australiens myndigheter planerar nu att bygga ut sin kapacitet och räknar med att kunna täcka 25% av världens behov av främst s k teknetiumgeneratorer (Tc-99m är bland de vanligaste radiofarmaka och används i många olika diagnostiska sammanhang).

Våldsamt överskattade risker med intag av radioaktiva ämnen

Fukushima-olyckan har gett förnyat utrymme för debattörer som av olika skäl hävdar att risken för sena strålskador, särskilt efter intag av radioaktiva ämnen, skulle vara väsentligt högre än vad vetenskap och beprövad erfarenhet ger vid handen. Hit hör t ex den självutnämnda ”European Committee on Radiation Risk (ECRR)” vars ledande företrädare rest runt i Japan efter Fukushima och spritt oro. En sammanfattning av de mest iögonenfallande bristerna i ECRR:s ståndpunkter  finns i Journal of Radiological Protection.