Averted Doses to Norwegian Sámi Reindeer Herders after the Chernobyl Accident

Långtidsuppföljning efter Tjernobyl, frågor som även kan vara intressanta för fortsatt uppföljning av Fukushima (sremc´s kommentar).

Lavrans Skuterud och Håvard Thørring

Tjernobylnedfallet är en bestående utmaning för renskötseln i Norge. Norska myndigheter har rekommenderat en rad motåtgärder för att minska intaget av 137CS för befolkningen i aktuella områden. Rekommendationerna handlar bla om övervakning av djur före slakt, ren utfodring, ändring av tid för slakt, bete i mindre förorenade områden, och användning av cesiumbindemedel (ammonium-järn-hexacyanoferrat i Boli och salt-slickar). Även kostråd har utvecklats och distribueras till befolkning som, av tradition, har högt intag av vilt och insjöfisk.

Genom kostundersökningar, resultat från pågående övervakningen av helkroppsdoser och register över kontamineringsnivåer i renar, har man uppskattat den kombinerade effekten av olika motåtgärder för att minska intag av 137CS, under de första 23 åren efter olyckan. Helkroppsmätningen visar att dessa åtgärder har haft effekt i reducering av intaget av 137CS. Man beräknar att man, i de mest kontaminerade områdena, mellan åren 1986 och 2009 har reducerat intaget av 137CS med ca 73% till en integrerad dos av ca 17 mSv. För att följa den rekommenderade årliga dosgränsen på 1 mSv för intag, visar studien att renskötarna behöver fortsätta med sina åtgärder i ytterligare 10-15 år. Den norska erfarenheten med övervakning av helkroppsdoser, som ett sätt för förorenade personer att bedöma effekterna av sin egen motåtgärd, lyfter fram nyttan av en sådan övervakning som en del i långsiktig förvaltning av en föroreningssituation.

Se artikeln i sin helhet: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22217593

Mindre risker med kärntekniska olyckor?

En aktuell studie av två kärnkraftverk i USA visar att inget olycksförlopp kan väntas ge akuta dödsfall av strålskador och mycket få strålningsorsakade cancerfall. Studien nämner också kort att Fukushima-olyckan i många avseenden liknade de tänkta olyckor som analyserats, se http://www.nrc.gov/about-nrc/regulatory/research/soar.html; själva rapporten kan sökas med kod ML120250406 på http://adams.nrc.gov/wba/. Fukushima har ju inte heller orsakat något akut strålningsdödsfall. Däremot visar Fukushima att en stor kärnteknisk olycka också orsakar omfattande radioaktiv nedsmutsning i omgivningen, med stora kostnader och säkert också indirekta hälsoeffekter p g a evakueringar och stora störningar i samhällsfunktionerna.

Omgivningskonsekvenserna skulle dock varit mindre om Fukushima-verken hade haft filtrerad tryckavlastning, vilket sedan länge finns i bl a Sverige och nu senast installerats i Rumänien (se http://www.areva.com/EN/news-9166/areva-to-supply-filtered-containment-venting-systems-for-cernavoda-plant-in-romania.html).

Hög persondos vid industriell materialprovning i Peru

Starka radioaktiva strålkällor används ofta för att söka dolda sprickor i viktiga metallkonstruktioner, och därmed hindra t ex flygolyckor. Personal som utför sådan radiografering måste vara väl utbildad, särskilt om det blir fel på utrustningen. En materialprovare i Peru utsattes den 12 januari för en dos som enligt den första rapporten kan ha varit så hög som 7000 mSv (se http://www-news.iaea.org/). Om detta visar sig riktigt löper han stor risk för allvarlig skada eller dödsfall.

Läkare kan förvärra strålningshändelser pga bristande utbildning

Välutbildad medicinalpersonal är viktigt vid strålningsolyckor (se t ex Operat. Radiat. Safety 96, suppl 2, 2009: s50-s54) och den internationella strålskyddskommissionen gav ut råd om sådan utbildning strax före Fukushima-olyckan (ICRP Publ. 113, 2010). Enligt uppgift förekom det i Fukushima-olyckans inledning att läkare vägrade ge adekvat vård till behövande eftersom de helt felaktigt oroade sig för strålning från patienterna. Vañó m fl (J. Radiol. Prot. 31, 2011: 285-287) framhåller detta som bevis för att utbildningen av medicinalpersonal om strålning måste förbättras i många länder.