Etikettarkiv: nuklearmedicin

Två lärorika incidenter

Publicerad den av

Enligt en forskningsrapport arbetade en finsk laboratris med att framställa I-131-kapslar för behandling av sköldkörtelcarcinom. Laboratrisen använde dubbla skyddshandskar och observerade vid handskbyte att den inre, men inte den yttre, handsken var skadad. Kontamination påvisades först efter 3-4 timmar genom rutinmätning då hon lämnade kontrollerat område. På högra handen fanns en avsevärd aktivitet (12 MBq). Man försökte omedelbart dekontaminera huden, men gav henne inte någon stabil jod. Följande dag kvarstod mycket av hudkontaminationen och I-131 fanns då även i sköldkörteln, vilket visar att jod kan absorberas genom huden. Huddosen har uppskattats till 33 Gy, dock med rätt stor osäkerhet, över ca 10 cm2 och sköldkörteldosen till 430 mGy. 11 dagar efter händelsen var huden torr och fjällande, men trots den höga huddosen kunde inga bestående men påvisas 3 månader efter händelsen. En viss liten ökning av frekvensen kromosomaberrationer i lymfocyter har dock påvisats 15 dagar efter händelsen.

En brittisk incidentrapport gäller sluten röntgenradiografering, alltså materialprovning vid en provningsanläggning där provbiten placeras i ett strålskärmat rum eller skåp för analys. Bristande kommunikation gjorde att en person testade en portabel strålningsvarnare, med analysutrustningens ordinarie varningar avstängda, samtidigt som en annan person lade in material i skåpet för undersökning. Den senare personen satte därvid ett finger direkt i strålgången, men observerade efter ca 2 sekunder en varningslampa som visade att bestrålning pågick. Fingerdosen blev 23 Sv och har lett till en bestående hudskada. Incidenten kunde ha slutat betydligt värre om någon annan kroppsdel hade hamnat i strålgången.

Vår bedömning är att båda incidenterna visar på slarv och bristande rutiner. I det första fallet borde mätning av eventuell kontamination ha gjorts så snart den spruckna handsken upptäcktes, och när kontamination påvisades borde laboratrisen ha tagit en jodtablett för att hindra sköldkörtelupptag av radioaktiv jod. I det andra fallet borde den som stängde av det ordinarie varningssystemet ha informerat noga om detta och sett till att ett alternativt varningssystem var i gång. Det är vidare intressant att notera den stora skillnaden i graden av skada, särskilt som dosen kan ha varit lägre för personen med den svårare hudskadan. Vi noterar dock att dosraten var väsentligt högre vid radiograferingsincidenten, vilket eventuellt kan ha betydelse.

Viss ljusning beträffande radiofarmaka

Publicerad den av

Vi har i en serie inlägg följt den bekymmersamma situationen beträffande radioaktiva läkemedel där en stor del av världens tillverkningskapacitet, i form av forskningsreaktorer, stängts de senaste åren. Flera positiva beslut har dock fattats i år, i Kanada, USA och Argentina.

40% av världsförbrukningen av den viktigaste isotopen, molybden-99 (som genererar teknetium-99m för nuklearmedicinskt bruk), tillverkas f n i en forskningsreaktor i Chalk River i Kanada, vilken kommer att stängas 2016 efter nästan 60 års drift. I somras beslöt dock den kanadensiska regeringen att tilldela Triumf, landets partikelfysiska laboratorium i Vancouver, BC, 5,5 milj kanadensiska dollar för att bygga upp kapacitet för cyklotronbaserad radiofarmakatillverkning. Bl a hoppas man där kunna tillverka Tc-99m genom att protonbestråla Mo-100. I förlängningen skulle ett stort antal sjukhus världen över kunna tillverka sitt eget Tc-99m i stället för att gå omvägen över Mo-99–baserade teknetiumgeneratorer framställda vid ett handfull stora och åldrande reaktoranläggningar. Och linjäracceleratorn Canadian Light Source i Saskatoon, SK, har redan framställt Mo-99 genom att bestråla Mo-100 med högenergetisk röntgenstrålning och detta Mo-99 har levererats till sjukvårdskund.

I USA har kärnsäkerhetsmyndigheten NNSA nu anslagit drygt 8 milj dollar för liknande syften. Dels vill man ta fram metoder att producera Mo-99 av neutronbestrålat Mo-98 i forskningsreaktorer med låganrikat uran, och i förlängningen att producera Mo-99 genom bestrålning av Mo-100 i en linjäraccelerator, dels planerar man att producera Mo-99 genom att klyva låganrikat uran i en accelerator.

I Argentina slutligen har byggtillstånd meddelats för den planerade forskningsreaktorn RA-10, som avses producera landets hela radioisotopbehov med konventionell framställning, och dessutom täcka upp till 10% av den globala efterfrågan.