Etikettarkiv: cancerrisk

Åldersberoende i strålningsrisker – en uppdatering av kunskapsläget

Publicerad den av
Svara

I en artikel av Mark P. Little och medförfattare sammanfattas det aktuella kunskapsläget kring ”Age effects on radiation response”, utifrån presentationer och diskusioner vid 67th Annual Meeting of the Radiation Research i oktober 2021 (doi: 10.1080/09553002.2022.2063962).

Artikeln fokuserar på kunskapsläget för strålningskänslighet i olika åldrar, där personer som exponeras i låg ålder generellt har högre relativ risk för framtida cancerfall än vid exponering i högre ålder. Vissa cancertyper verkar dock vara mindre känsliga för exponeringsålder, exempelvis lung- och koloncancer.

Av speciellt intresse är uppdaterade data från Life Span Study (LSS) som följer över 80,000 individer som exponerades vid kärnvapensprängningarna över Hiroshima och Nagasaki (Grant et al. 2017). Tack vare den långa uppföljningstiden, i kontrast till många andra studerade strålningsexponerade kohorter, ger data från LSS-uppföljningarna mer reela och inte endast extrapolerade risktal. Huvuddelen av de nya cancerfallen i LSS-kohorten har uppkommit i personer som var yngre än 20 år vid exponeringen, vilket stärker befintliga data på strålningsrisker vid låg ålder. Man ser i det materialet en minskning av överrisk (relativ och absolut) med 20-30 % per decennium i ålder vid exponering. Liksom i tidigare studier ser man i den senaste analysen koppling mellan exponering i barndomen och risk för tyreoidea-, hud- (ej melanom) och spottkörtelcancer.

Man diskuterar också evidensen för fosterskador efter exponering, som huvudsakligen baseras på de som var foster vid kärnvapensprängningarna i Japan. I de första två trimestrarna finns en risk för missbildningar och ett tydligt dos-respons-förhållande mellan stråldos och försämrad intellektuell förmåga.

Författarna menar att skillnaderna i risk för olika åldrar är viktiga att beakta när användningen av datortomografi (CT) ökat. Man hänvisar till data (Kwan et al. 2019) som visat på mer än dubblering av andelen CT-undersökningar i gravida kvinnor i nordamerika den senaste 20-årsperioden. I USA uppskattas av att närmare 1% av gravida kvinnor genomgår en CT-undersökning. Man uppmanar åter kliniker att beakta möjligheter med alternativa undersökningsmetoder framför CT.

Slutligen sammanfattas belägg för att exponering för låga doser (i storleksordningen för en CT-undersökning) i ung ålder kan kopplas till överrisk för att utveckla cancer, jämfört med exponering senare i livet.

Vår kommentar:
Artikeln ger en bra sammanfattning av resultaten från den mest omfattande forskningen på cancerrisker efter exponering för joniserande strålning. Som tidigare är resultaten från LSS tongivande och uppföljande analyser bekräftar bilden av att cancerrisken uttryckt i relativ överrisk är högre hos personer som exponeras för strålning i låg ålder. Ålderberoendet återspeglas inte i nuläget i gängse riskestimat från ICRP, vars riskberäkningar avser en individ av genomsnittlig ålder, kön, ras etc. Att risken är tydligare för vissa cancerformer är av intresse för sjukvårdens användning av strålning, och bör undersökas vidare.

Ny uppdaterad rapport från UNSCEAR kring tyreoideacancer i regioner som påverkades av Tjernobylolyckan

Publicerad den av

Gästinlägg av:
Christel Hedman
Specialistläkare i onkologi, med klinisk och forskningsmässig erfarenhet av tyreoideacancerMedlem av Socialstyrelsens RN-medicinska expertgrupp

FN:s vetenskapliga strålningskommitté UNSCEAR har tidigare publicerat flera analyser angående risken att utveckla tyreoideacancer i områden som påverkades av Tjernobyl-olyckan. Den senaste rapporten, en s.k. ”white paper” från 2018, uppdaterade informationen kring hur risken för tyreoideacancer fortsätter att påverkas många år efter olyckan. Syftet med rapporten var att beskriva antal människor drabbade av tyreoideacancer bland dem som var barn eller ungdomar vid tiden för Tjernobyl-olyckan och hur stor del av dessa cancerfall som kan anses bero på strålning från olyckan.

De områden som påverkades mest av olyckan var Ukraina, Vitryssland och fyra delstater i nuvarande Ryssland. Olyckan gav upphov till en signifikant mängd radioaktivt material som påverkade omkringliggande populationer, främst p.g.a. gamma- och betastrålning. Många barn och ungdomar fick högre dos 131I under de första veckorna efter olyckan då barnens mjölkintag var större än vuxnas och för att deras sköldkörtel är mindre till storleken. Därtill är sköldkörteln hos barn känsligare för strålningsrelaterade skador.

Efter Tjernobyl-olyckan sågs en dramatisk ökning av tyreoideacancer hos dem som var barn och ungdomar vid olyckan. Ökningen beror på flera faktorer, som ökad incidens p.g.a. stigande ålder, ökad medvetenhet om risken för tyreoideacancer, förbättrade diagnostiska metoder för att upptäcka tumörer och cancer relaterad till strålning. Stigande ålder hos de som var barn och ungdomar under tiden för olyckan leder till ökad incidens då tyreoideacancer ökar med åldern. Därtill kan dessa områden höra till de delar av världen där diagnostiken fortfarande förbättrats de senaste åren, vilket också kan påverka incidensökningen. Huvudsakligen sågs en ökning av papillär tyreoideacancer. Prognosen för de som fått en tyreoideacancer efter Tjernobyl-olyckan är mycket god, med endast ett fåtal dödsfall registrerade. Bland dem som var vuxna vid tidpunkten för olyckan sågs ingen ökning av tyreoideacancer.

För att studera effekten av olyckan på risken att utveckla tyreoideacancer användess s.k. excess relative rate (ERR), som beskriver den andel av tyreoideacancer som anses bero på stålning från olyckan. Risken för tumörer har visats öka med ökad dos strålning som erhölls vid olyckan och ökningen anses relativt linjär.

I gruppen barn upp till 18 års ålder vid olyckan 1986, och boende i områden närmast och mest påverkade av kärnkraftsolyckan, har både det totala antalet fall (prevalensen) och det årliga insjuknandet i tyreoideacancer (incidensen) fortsatt att öka. Under perioden 1991-2015 registrerades över 19 000 fall, vilket är 2,8 gånger högre än antalet registrerade fall under tidsperioden 1991-2005. Hos de barn/ungdomar som inte evakuerades bedömdes ERR vara 0,25 och bland dem som evakuerades bedömdes ERR vara 0,6. Då det inte är möjligt att med säkerhet avgöra vilka tumörer som berodde på olyckan är det relativt stora osäkerhetsmarginaler i beräkningarna. För tillfället finns inga säkra biomarkörer som kan särskilja strålningsinducerad tyreoideacancer från annan cancer, och således är det fortfarande inte möjligt att med säkerhet avgöra vilka tumörer som berodde på olyckan.

Vår slutsats: Tjernobyl-olyckan har haft en stor påverkan på antalet patienter med tyreoideacancer i områden runt olyckan. En fortsatt ökning av cancerfall visar att risken finns kvar många år efter att populationen blivit utsatt för strålning. Fortsatt forskning kan eventuellt hitta biomarkörer som kan särskilja tumörer förorsakade av strålning från andra tumörer, vilket tydligare kommer att kunna påvisa vilken effekt Tjernobyl-olyckan haft på cancerincidensen.