Barnleukemi och naturlig bakgrundsstrålning

Det står helt klart att stråldoser på 100 mSv eller mer ökar risken för cancer, men hur är det egentligen med lägre stråldoser? Gerry Kendall m fl belyser i en av förra årets mer omtalade artiklar inom vårt intresseområde den frågan med en registerbaserad fall-kontrollstudie av incidensen av barnleukemi i Storbritannien 1980-2006, relaterad till den naturliga gammastrålningsnivån från marken och radon i bostaden. För gammastrålning förelåg en statistiskt signifikant ERR (excess relative risk) på 12% per mSv ekvivalent dos till röd benmärg (RBM). Däremot kunde leukemiincidensen inte påvisas vara beroende av radon, vilket författarna ansåg rimligt eftersom radon huvudsakligen påverkar lungor, inte RBM. Författarna konstaterar att den uppmätta risken per mSv är i paritet med den risk per mSv som påvisats efter betydligt högre doser bland atombombsöverlevande. De drar slutsatsen att resultaten sannolikt återspeglar en verklig strålningsrisk vid RBM-doser i storleksordningen 1 mGy om året, och alltså är relevanta för vardagligt strålskyddsarbete.

Vi bedömer att resultaten är trovärdiga och talar emot hypoteser om tröskelvärden under vilka strålningen skulle vara ofarlig eller rentav ”nyttig”. Studiens styrka är framförallt det mycket stora materialet, 27 447 barncancerfall matchade mot 36 793 cancerfria kontroller. Författarna hade också i förväg försäkrat sig om att materialet statistiskt sett skulle vara tillräckligt för att kunna signifikant påvisa en effekt om denna var i den storleksordning som brukar antas utifrån högdosstudier. En svaghet är att stråldoserna inte mätts på individnivå; de har skattats från moderns bostadsort och strålningskartor på distriktsnivå. En sådan osäkerhet kan dock matematiskt inte väntas leda till att risken överskattas, utan den gör det svårare att påvisa en befintlig risk. Egentligen är det förvånande att studien orsakat så mycket rabalder: den tycks ju påvisa att lågdosstrålning orsakar precis den risk man länge har antagit pga extrapolering från höga doser – således, en låg risk vid låga doser, men inte noll.

Strålskyddsfrågor under och efter Fukushima

Fukushimaolyckan medförde inte en enda akut strålskada och i huvudsak har strålskyddet varit gott för de personer som exponerades. Skyddsåtgärderna under och efter olyckan har ändå väckt en hel del resonemang som redovisas utförligt av González m fl: Strålningens effekter och risker (som har missförståtts), svårbegripliga storheter och enheter i strålningsmätning, betydelsen av intag av radioaktiva ämnen, hanteringen av själva nödläget och berättigandet av nödvändiga men omvälvande skyddsåtgärder, övergången från nödläge till stabil befintlig strålningssituation, rehabilitering av evakuerade områden, skyddet av gravida samt barn och ungdomar, radioaktiv kontaminering av områden och produkter, psykologiska effekter samt informationsförmedling.

Inomhusvistelse som skydd vid strålningsolyckor

Det råder ingen tvekan om att stråldoser till följd av stora olyckor kan minskas, med upp till ca 90%, genom inomhusvistelse under akutfasen. Långvarig inomhusvistelse kan dock medföra stora praktiska problem, särskilt om den är helt oplanerad. En studie initierad av New Yorks medicinska akademi pekar på att allmänheten måste involveras i beredskapsplaneringen och få påverka planeringen praktiskt – då kan möjligheten att tillämpa inomhusvistelse förbättras väsentligt.

Hög bakgrundsstrålning i Kina ger ingen påvisbar cancerökning

En studie av cancerdödligheten i Yangjiang-området i södra Kina, som är känt för sin höga naturliga bakgrundsstrålning, omfattade knappt 737 000 person-år med 6005 dödsfall varav 956 i cancer. Den kumulativa medeldosen i högdosgruppen var 84,8 mGy och i kontrollgruppen 21,6 mGy. Varken cancer eller annan dödlighet visade något samband med stråldos, vilket man egentligen inte heller kunde vänta sig med den begränsade skillnaden i dos och de osäkerheter som alltid tillkommer vid den här typen av ”ekologiska” studier. Författarna påpekar själva att resultatet statistiskt sett är helt förenligt med gängse riskuppskattningar.