Strålskyddsfrågor under och efter Fukushima

Fukushimaolyckan medförde inte en enda akut strålskada och i huvudsak har strålskyddet varit gott för de personer som exponerades. Skyddsåtgärderna under och efter olyckan har ändå väckt en hel del resonemang som redovisas utförligt av González m fl: Strålningens effekter och risker (som har missförståtts), svårbegripliga storheter och enheter i strålningsmätning, betydelsen av intag av radioaktiva ämnen, hanteringen av själva nödläget och berättigandet av nödvändiga men omvälvande skyddsåtgärder, övergången från nödläge till stabil befintlig strålningssituation, rehabilitering av evakuerade områden, skyddet av gravida samt barn och ungdomar, radioaktiv kontaminering av områden och produkter, psykologiska effekter samt informationsförmedling.

Inomhusvistelse som skydd vid strålningsolyckor

Det råder ingen tvekan om att stråldoser till följd av stora olyckor kan minskas, med upp till ca 90%, genom inomhusvistelse under akutfasen. Långvarig inomhusvistelse kan dock medföra stora praktiska problem, särskilt om den är helt oplanerad. En studie initierad av New Yorks medicinska akademi pekar på att allmänheten måste involveras i beredskapsplaneringen och få påverka planeringen praktiskt – då kan möjligheten att tillämpa inomhusvistelse förbättras väsentligt.

Hög bakgrundsstrålning i Kina ger ingen påvisbar cancerökning

En studie av cancerdödligheten i Yangjiang-området i södra Kina, som är känt för sin höga naturliga bakgrundsstrålning, omfattade knappt 737 000 person-år med 6005 dödsfall varav 956 i cancer. Den kumulativa medeldosen i högdosgruppen var 84,8 mGy och i kontrollgruppen 21,6 mGy. Varken cancer eller annan dödlighet visade något samband med stråldos, vilket man egentligen inte heller kunde vänta sig med den begränsade skillnaden i dos och de osäkerheter som alltid tillkommer vid den här typen av ”ekologiska” studier. Författarna påpekar själva att resultatet statistiskt sett är helt förenligt med gängse riskuppskattningar.