Det finns ett antal olika medikamenter mot akuta skador efter höga stråldoser, både för profylax och för behandling efter bestrålning. Som vi nämnt i tidigare notiser om dylika preparat har de ingen plats i allmänna strålskyddssammanhang; de kan ibland ha relevans för att reducera biverkningar vid strålbehandling eller för enstaka olycksoffer med verkligt höga doser. En ny review-artikel  behandlar möjligheten att även minska risken för sena strålskador.

Författarna konstaterar att det visserligen finns diverse läkemedel som bedöms generellt reducera risken för cancer, men att deras effekt på strålningsinducerad cancer är föga känd och skulle vara svår att studera i kliniska prövningar. I ett scenario med en stor kärnteknisk olycka eller en radiologisk terrorhandling kommer merparten av den berörda populationen att ha fått mycket låga eller inga doser, vilket medför höga krav på att en eventuell behandling inte har skadliga bieffekter och inte är orimligt dyr.

Det är förstås ändå önskvärt att utveckla läkemedel mot sena strålskador. Författarna nämner som en första prioritet att söka efter biomarkörer för strålningsinducerade skador. En viktig strategi bedöms vara att särskilt följa personer med känt hög risk för cancer (t ex kvinnor med muterad bröstcancergen BRCA1, vilket även ger ökad strålkänslighet). Livsstilsrådgivning om t ex rökning, diet och motion kan också signifikant minska cancerrisken och därmed kanske kompensera för en strålningsinducerad risk. I den mån läkemedel mot sena strålskador kan utvecklas är det också rimligt att tro att dessa kan vara användbara även i generell cancerbehandling.