Hälsoeffekter av lågdosstrålning: Den naturvetenskapliga basen presenterad på ett nyskapande sätt

Sexton av världens mest namnkunniga experter på strålningsvetenskap har, i den kungliga brittiska vetenskapsakademiens tidskrift, ställt samman en 7-sidig artikel de kallar ”A restatement of the natural science evidence base concerning the health effects of low-level ionizing radiation” med två viktiga appendices som enbart finns på nätet (scrolla ned på den sida som länkats här, klicka på de thumbnails som visar Appendix A och B, klicka sedan på Download för att kunna läsa dem).

Det finns visserligen många tidigare publikationer som behandlar denna fråga, men den här rapporten är uppbyggd på ett nytt sätt: dess Appendix A sammanfattar dagens kunskap på 19 sidor med 126 koncisa och välorganiserade teser om lågdosstrålning. Appendix B är en utförligt kommenterad, förklarande förteckning med 14 sidor noter som underbygger teserna med den bevisning som ligger bakom varje tes samt 502 referenser.

Författarna konstaterar sammanfattningsvis att jämfört med andra vanliga riskfaktorer (fetma, rökning, luftföroreningar) är antalet år av liv som förloras till följd av lågdosstrålning litet. Avsikten är dock inte att uttrycka någon åsikt om huruvida nuvarande strålskyddsregler är adekvata eller för strikta eller slappa. I stället är tanken att ge den som önskar sätta sig in i området en koncis sammanfattning och en vägledning till vidare information för den som har ett djupare intresse.

Vår bedömning: Det här är en unik publikationstyp som kommer att vara till mycket stor nytta för alla som sysslar med strålningsfrågor. Själva artikeln är lättläst och ger en första plattform. Teserna i Appendix A utgör ett aldrig tidigare skådat kompendium om strålning. Som alla kompendier är det mastigt, men ingen sträckläser väl heller kompendier. I stället kan man vid behov snabbt söka de teser som berör en aktuell fråga och ta del av den tillhörande bevisningen.

Barnleukemi och naturlig bakgrundsstrålning

Det står helt klart att stråldoser på 100 mSv eller mer ökar risken för cancer, men hur är det egentligen med lägre stråldoser? Gerry Kendall m fl belyser i en av förra årets mer omtalade artiklar inom vårt intresseområde den frågan med en registerbaserad fall-kontrollstudie av incidensen av barnleukemi i Storbritannien 1980-2006, relaterad till den naturliga gammastrålningsnivån från marken och radon i bostaden. För gammastrålning förelåg en statistiskt signifikant ERR (excess relative risk) på 12% per mSv ekvivalent dos till röd benmärg (RBM). Däremot kunde leukemiincidensen inte påvisas vara beroende av radon, vilket författarna ansåg rimligt eftersom radon huvudsakligen påverkar lungor, inte RBM. Författarna konstaterar att den uppmätta risken per mSv är i paritet med den risk per mSv som påvisats efter betydligt högre doser bland atombombsöverlevande. De drar slutsatsen att resultaten sannolikt återspeglar en verklig strålningsrisk vid RBM-doser i storleksordningen 1 mGy om året, och alltså är relevanta för vardagligt strålskyddsarbete.

Vi bedömer att resultaten är trovärdiga och talar emot hypoteser om tröskelvärden under vilka strålningen skulle vara ofarlig eller rentav ”nyttig”. Studiens styrka är framförallt det mycket stora materialet, 27 447 barncancerfall matchade mot 36 793 cancerfria kontroller. Författarna hade också i förväg försäkrat sig om att materialet statistiskt sett skulle vara tillräckligt för att kunna signifikant påvisa en effekt om denna var i den storleksordning som brukar antas utifrån högdosstudier. En svaghet är att stråldoserna inte mätts på individnivå; de har skattats från moderns bostadsort och strålningskartor på distriktsnivå. En sådan osäkerhet kan dock matematiskt inte väntas leda till att risken överskattas, utan den gör det svårare att påvisa en befintlig risk. Egentligen är det förvånande att studien orsakat så mycket rabalder: den tycks ju påvisa att lågdosstrålning orsakar precis den risk man länge har antagit pga extrapolering från höga doser – således, en låg risk vid låga doser, men inte noll.