Månadsarkiv: mars 2014

Barnleukemi och naturlig bakgrundsstrålning

Publicerad den av

Det står helt klart att stråldoser på 100 mSv eller mer ökar risken för cancer, men hur är det egentligen med lägre stråldoser? Gerry Kendall m fl belyser i en av förra årets mer omtalade artiklar inom vårt intresseområde den frågan med en registerbaserad fall-kontrollstudie av incidensen av barnleukemi i Storbritannien 1980-2006, relaterad till den naturliga gammastrålningsnivån från marken och radon i bostaden. För gammastrålning förelåg en statistiskt signifikant ERR (excess relative risk) på 12% per mSv ekvivalent dos till röd benmärg (RBM). Däremot kunde leukemiincidensen inte påvisas vara beroende av radon, vilket författarna ansåg rimligt eftersom radon huvudsakligen påverkar lungor, inte RBM. Författarna konstaterar att den uppmätta risken per mSv är i paritet med den risk per mSv som påvisats efter betydligt högre doser bland atombombsöverlevande. De drar slutsatsen att resultaten sannolikt återspeglar en verklig strålningsrisk vid RBM-doser i storleksordningen 1 mGy om året, och alltså är relevanta för vardagligt strålskyddsarbete.

Vi bedömer att resultaten är trovärdiga och talar emot hypoteser om tröskelvärden under vilka strålningen skulle vara ofarlig eller rentav ”nyttig”. Studiens styrka är framförallt det mycket stora materialet, 27 447 barncancerfall matchade mot 36 793 cancerfria kontroller. Författarna hade också i förväg försäkrat sig om att materialet statistiskt sett skulle vara tillräckligt för att kunna signifikant påvisa en effekt om denna var i den storleksordning som brukar antas utifrån högdosstudier. En svaghet är att stråldoserna inte mätts på individnivå; de har skattats från moderns bostadsort och strålningskartor på distriktsnivå. En sådan osäkerhet kan dock matematiskt inte väntas leda till att risken överskattas, utan den gör det svårare att påvisa en befintlig risk. Egentligen är det förvånande att studien orsakat så mycket rabalder: den tycks ju påvisa att lågdosstrålning orsakar precis den risk man länge har antagit pga extrapolering från höga doser – således, en låg risk vid låga doser, men inte noll.

Åtgärder när huden kontaminerats

Publicerad den av

Stora olyckor som Fukushima aktualiserar alltid frågor kring kontaminering av huden med radioaktiva ämnen, men detta är också en risk som förekommer vid vardagliga incidenter på nuklearmedicinska kliniker, forskningslaboratorier och industrier. Personer som utsatts för detta bör dekontamineras så snart som möjligt genom tvättning med vatten och produkter som kan bidra till att avlägsna kontamineringen, men utan att skada huden. Det kan låta enkelt och självklart men det finns en hel del praktiska problem. En sammanställning av Tazrart m fl visar att många av de produkter som rekommenderas för användning tillsammans med rinnande vatten är irriterande eller rentav giftiga. Det kan inte uteslutas att en del av dem kan skada huden, med potentiellt betydligt värre inre kontamination som möjlig följd. De flesta av de produkter som rekommenderas kan helt enkelt inte användas om man inte har riklig tillgång till rent vatten.

 En särskild komplikation är att inte ens den oskadda huden utgör en absolut barriär mot genomträngning av radioaktiva ämnen. Det är t ex känt att lösliga uranföreningar kan passera genom oskadd hud inom ca 30 minuter. G Phan m fl har med goda resultat prövat calixaren, ett aktinidspecifikt kelatmedel (chelating agent), i en olje-vattenemulsion byggd på kommersiella kosmetiska produkter. Calixaren minskade urangenomträngningen i grisöronhud med 87% i 24-timmarsprov, vilket var en betydande förbättring jämfört med referensprodukterna EHBP (50%) och DTPA (55%), och framstår alltså som en lovande behandlingsmöjlighet när huden kontaminerats med lättdiffunderande uranföreningar.   

Strålskyddsfrågor under och efter Fukushima

Publicerad den av

Fukushimaolyckan medförde inte en enda akut strålskada och i huvudsak har strålskyddet varit gott för de personer som exponerades. Skyddsåtgärderna under och efter olyckan har ändå väckt en hel del resonemang som redovisas utförligt av González m fl: Strålningens effekter och risker (som har missförståtts), svårbegripliga storheter och enheter i strålningsmätning, betydelsen av intag av radioaktiva ämnen, hanteringen av själva nödläget och berättigandet av nödvändiga men omvälvande skyddsåtgärder, övergången från nödläge till stabil befintlig strålningssituation, rehabilitering av evakuerade områden, skyddet av gravida samt barn och ungdomar, radioaktiv kontaminering av områden och produkter, psykologiska effekter samt informationsförmedling.

Utvärdering av fynd vid hälsokontroller efter stora olyckor kräver kännedom och förståelse av normala undersökningsresultat med modern teknik

Publicerad den av

I protokollet för Fukushima Health Management Survey ingår ultraljudsundersökning av sköldkörteln hos alla barn i Fukushima. För att kunna utvärdera detta har Naomi Hayashida et al, samlat in referensdata från barn i allmänhet och undersökt frekvensen av vissa sköldkörtelfynd med samma förfarande som används i Fukushima.  Tre distrikt har valts ut och 4365 barn i åldern 3 till 18 år är undersökta. Man identifierade bl.a sköldkörtelcystor och knutor, ektopisk tymus och diffus struma. Man kunde inte påvisa någon signifikant skillnad mellan de olika områdena. Detta är den första ultraljudsbeskrivningen av en åldersjusterad förekomst av cystor och knutor i sköldkörteln i den Japanska barnpopulationen. Undersökningen bör också vara relevant som referensmaterial till den pågående uppföljningen i Fukushima men också till framtida populationsstudier. I artikeln (Naomi Hayashida et al, dec 2013, Plos One) kan man läsa vidare om frekvensen av de olika fynden.       

Långsiktig uppföljning av hälsoeffekterna efter kärnkraftsolyckan i Fukushima Daiichi

Publicerad den av

I syfte att undersöka långsiktig hälsa och främja framtida välbefinnande samt att bekräfta om långsiktig låg dos strålning har hälsoeffekter, har prefekturen Fukushimas styrande organ (motsvarande en svensk länsstyrelse) beslutat att genomföra ”Fukushima Health Management Survey” som planerats och genomförs av Fukushima Medical University. Denna omfattar alla boende i Fukushimadistriktet efter jordbävningen, och består av en basal undersökning samt fyra detaljerade undersökningar. I den basala undersökningen görs en skattning av den externa strålexponeringen hos 2 050 000 individer. Den interna strålnivån har mätts separat med hjälp av helkroppsmätare. De detaljerade undersökningarna består av ultraljudskontroll av sköldkörteln hos barn 18 år eller yngre, en omfattande hälsokontroll för alla invånare från evakueringszonerna, en bedömning av mental hälsa och livsstil för alla invånare från evakueringszonerna samt registrering av alla graviditeter och förlossningar bland alla kvinnor i länet som var gravida den 11 mars 2011.