Stora olyckor som Fukushima aktualiserar alltid frågor kring kontaminering av huden med radioaktiva ämnen, men detta är också en risk som förekommer vid vardagliga incidenter på nuklearmedicinska kliniker, forskningslaboratorier och industrier. Personer som utsatts för detta bör dekontamineras så snart som möjligt genom tvättning med vatten och produkter som kan bidra till att avlägsna kontamineringen, men utan att skada huden. Det kan låta enkelt och självklart men det finns en hel del praktiska problem. En sammanställning av Tazrart m fl visar att många av de produkter som rekommenderas för användning tillsammans med rinnande vatten är irriterande eller rentav giftiga. Det kan inte uteslutas att en del av dem kan skada huden, med potentiellt betydligt värre inre kontamination som möjlig följd. De flesta av de produkter som rekommenderas kan helt enkelt inte användas om man inte har riklig tillgång till rent vatten.
En särskild komplikation är att inte ens den oskadda huden utgör en absolut barriär mot genomträngning av radioaktiva ämnen. Det är t ex känt att lösliga uranföreningar kan passera genom oskadd hud inom ca 30 minuter. G Phan m fl har med goda resultat prövat calixaren, ett aktinidspecifikt kelatmedel (chelating agent), i en olje-vattenemulsion byggd på kommersiella kosmetiska produkter. Calixaren minskade urangenomträngningen i grisöronhud med 87% i 24-timmarsprov, vilket var en betydande förbättring jämfört med referensprodukterna EHBP (50%) och DTPA (55%), och framstår alltså som en lovande behandlingsmöjlighet när huden kontaminerats med lättdiffunderande uranföreningar.