Specialnummer av ”Radiation Protection Dosimetry”

World Health Organisation – Radiation Emergency Medical Preparedness and Assistance Network (WHO-REMPAN) genomförde sitt 14:e möte i Würzburg, maj 2014. Detta var organisationens första möte efter katastrofen i Fukushima Daiichi kärnkraftverk och man ägnade därför stort fokus åt den offentliga hälso-och sjukvårdens svar på händelsen. Många aktuella nationella, så väl som internationella, frågor diskuterades.

I september 2016 utkom ett specialnummer av tidskriften Radiation Protection Dosimetry (vol 171, no 1, 2016) där vi kan läsa artiklar från mötet. Dessa behandlar bland annat lärdomar: vikten av utbildning, förbättrad beredskap och risk-kommunikation. Vi kan också läsa om sköldkörtelcancer och strålning, uppföljning efter Tjernobylolyckan jämfört med olyckan i Fukushima gällande sköldkörtelcancer, jod-blockering av sköldkörtel.

N Takamura et al, beskriver i sin artikel (Communicating radiation risk to the population of Fukushima) hur strålningsexperter från universitetet i Nagasaki, har arbetat tillsammans med den medicinska personalen vid Fukushimas Medicinska Universitetssjukhus. Olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima Dai-ischi tydliggjorde vikten av kunskap om kris-och riskkommunikation för att nå en bra återhämtning efter en strålningskatastrof. Man såg det som nödvändigt att utbilda specialister som kan ansvara för kriskommunikation kring hälsoeffekter av strålning, inte bara under den inledande fasen men också mer långsiktigt efter en RN-händelse.

Universitetet i Nagasaki och medicinska universitetet i Fukushima har etablerat en gemensam utbildning “Division of Disaster and Radiation Medical Sciences” för att främja framtida experter inom hälsovetenskap och strålning samt riskkommunikation. Möjligheten till övningar för sådana specialister kommer att vara mycket viktigt även globalt.

Vår kommentar: Även i Sverige har betydelsen av god riskkommunikation i anslutning till RN-händelser uppmärksammats. Vid KcRNs planerade 5:e internationella expertkurs kring ”Medical management of radiological and nuclear events”, Stockholm 4-6 oktober 2017, kommer denna aspekt att särskilt belysas.

Individuell extern dosmätning hos elever i Fukushimaregionen jämfört med övriga Japan och Europa

Skolelever boende i Fukushima har initierat en studie där de önskade jämföra sina individuella externa stråldoser (exponering) med individuella externa stråldoser för människor i andra delar av Japan och i andra länder. Studien (N Adachi et al) jämför 12 gymnasieskolor i Japan, varav sex stycken inom Fukushimaregionen, fyra skolor i Frankrike, åtta i Polen samt två i Vitryssland. Elever och lärare (n=216) fick bära en ”D-Shuttle”, dvs en elektronisk personlig dosimeter som kan avläsa aktuell stråldos varje timme, under 14 dagar (2014). Samtidigt fördes dagbok om var de befann sig och eventuella aktiviteter. Medianvärdet för individuella doser/h för individer i de sex skolorna inom Fukushimaregionen mättes till 0,07-0,10 mSv h-1 och individer i de Japanska skolorna utanför denna region 0,06-0,09 mSv h-1. Motsvarande doser för deltagarna från Frankrike, Polen och Vitryssland var 0,06-0,11 mSv h-1.
De årliga externa individuella doserna inom varje region (i Fukushimaregionen 0,63-0,97 mSv y -1, övriga Japan 0,55-0,87 mSv y -1, Europa 0,51-1,10 mSv y -1 (0,09 i Vitryssland)) ligger väl inom intervallet för de doser som bedömes orsakas av den markbundna bakgrundsstrålningen i andra regioner/länder.

Vår kommentar: Således finns ingen ökad genomsnittlig extern dosexponering av de boende i de undersökta områdena jämfört med andra regioner och länder. Visserligen är den naturliga bakgrundsstrålningen i allmänhet något lägre i Japan, men det är ändå påfallande att de flesta eleverna hade årliga externdoser under 1 mSv. Intressant att notera är att hos eleverna i Fukushima var dosen högre när de vistades i hemmet jämfört med skolan medan de i Ena (utanför Fukushimaregionen) var något högre vid vistelse i skolan. Detta beroende på sanering av skolområden i Fukushima samt byggmaterial i skolbyggnader (skola i Fukushima av byggt av betong, i Ena av granit) jämfört med egna hem (i Fukushima byggda av trä).

Läker tiden alla sår? Uppföljande frågeformulär till medborgare och läkare i och utanför Fukushima, 2011 och 2013

En stor katastrof, som olyckan i Fukushima Daiichi kärnkraftverk, får stora konsekvenser som sträcker sig över en lång tidsperiod. För att förstå utvecklingen av olyckan och kunna förutse vad som ska göras i framtiden för att möta behoven hos befolkningen inom och utanför Fukushima, när det gäller arbets- och miljöhälsa, genomfördes en undersökning av Kohzaki et al . Författarna har i frågeformulär samlat in svar från medborgare, läkare och medicinstudenter som levde i och utanför Fukushima under 2011 och 2013. I jämförelsen framkom att medborgarna i Fukushima fortsätter att lida av ångest, men de som bor utanför Fukushima tenderade att känna sig mindre oroliga vid uppföljningen efter 2 år. Man noterade också att läkarstudenter, som nyligen studerat strålningsbiologi, visade betydligt mindre pågående ångest jämfört med andra grupper tydande på att kunskap om effekterna av strålning är viktiga för att objektivt förstå sina egna förhållanden sakligt och korrekt. Bristen på förtroende för regeringen och Tokyo Electric Power Company (TEPCO) under 2013 är fortsatt hög i alla tillfrågade grupper. Löpande rapporteringar och tydliga förklaringar från regering, TEPCO och experter på strålning är viktiga, inte bara för att skapa förtroende men även för att lindra psykisk stress. Samstämmiga expertrapporter är önskvärda, trots svårigheten att fastställa en exakt risknivå för lågdosstrålning (enligt vår bedömning försvåras detta ytterligare av att några personer uppträtt som experter fastän de snarare varit agitatörer). I artikeln nämner man också den viktiga roll som husläkarna har, för att skapa förtroende och stöd på en personlig nivå, för befolkningen i Fukushima.

Stråleffekter på sköldkörteln hos barn i Fukushima, en review-artikel

Review-artikel: Utsläppet av I131 efter olyckan i Fukushima var 120 PBq, dvs ungefär en tiondel av vad som släpptes ut efter olyckan i Tjernobyl. Eftersom evakueringen av närområdet skedde inom några dagar och livsmedelskontrollen inom 1-2 veckor, blev stråldosen till sköldkörteln < 100mSv hos majoriteten av de barn som levde i evakueringszonen. Oron för en ökad risk av sköldkörtelcancer hos barn har lett till att alla barn (0-18 år), hittills 280 000 st, har screenats med ultraljud och resulterat i 90 fall av misstänkt sköldkörtelmalignitet (ungefärlig incidens på 300/milj). Efterföljande operation har påvisat 51 fall av papillär sköldkörtelcancer (prevalens 177/milj). Trots den betydligt lägre stråldosen i Fukushima tycks den observerade incidensen av sköldkörtelcancer vara högre än vad man fann efter Tjernobylolyckan.

I protokollet för Fukushima Health Management Survey, som vi tidigare skrivit om, beskrivs hur ultraljudsundersökningen skall göras, av vem och med vilken apparatur. Man beskriver också hur man går vidare vid avvikande fynd (såsom knuta el cysta) med mer avancerat ultraljud, blodprov, urinprov samt aspiration för cytologi.

Som kontrollpopulation har man screenat 4365 barn (3-18 år) från tre andra Japanska prefekturer. Bland dessa individer noterades cystor hos ca 57% och knutor hos ca 2% av de undersökta. Efter fortsatt utredning fann man en patient med papillär sköldkörtelcancer (prevalens 230/milj). I samband med ett möte i Fukushima Health Management Survey för utvärdering av sköldkörtelscreeningen, redogjordes för ytterligare screeningsstudier av ungdomar där prevalensen för sköldkörtelcancer låg på 300-350/milj, vilket jämfördes med data från Japan National Cancer Institute som uppger en årlig incidens av sköldkörtelcancer hos unga (15-19 år) på 6,4/milj. Utvecklingen av avancerad ultraljudsteknik för screening och diagnos av sköldkörtelcancer de senaste decennierna är sannolikt en orsak till den ökade incidensen världen över och kan också vara en del av skillnaden som noterats mellan Fukushima och Tjernobyl, trots den lägre stråldosen.

Vår bedömning: man har i en första utvärdering sett en högre incidens av sköldkörtelcancer hos barn i Japan efter Fukushimaolyckan jämfört med vad man sett efter olyckan i Tjernobyl. Noteras bör att prevalensen av sköldkörtelcancer diagnostiserad med ultraljudsundersökning inte tycks skilja sig från andra områden i Japan, enl vad som redovisas i artikeln. Dock finns osäkerheter kring den verkliga prevalensen av sköldkörtelfynd hos barn då det finns få jämförande material där man undersökt friska barn med denna frågeställning. Även nyare avancerad ultraljudsteknik kan sannolikt ha betydelse. Liksom författarna skriver, är det viktigt att notera att fortsatt screening också bidrar till rädsla för ökad risk för sköldkörtelcancer hos barn oavsett strålexponering och man bör tänka igenom målen för fortsatt screening noggrant inför nästa steg.

Strålskyddsfrågor under och efter Fukushima

Fukushimaolyckan medförde inte en enda akut strålskada och i huvudsak har strålskyddet varit gott för de personer som exponerades. Skyddsåtgärderna under och efter olyckan har ändå väckt en hel del resonemang som redovisas utförligt av González m fl: Strålningens effekter och risker (som har missförståtts), svårbegripliga storheter och enheter i strålningsmätning, betydelsen av intag av radioaktiva ämnen, hanteringen av själva nödläget och berättigandet av nödvändiga men omvälvande skyddsåtgärder, övergången från nödläge till stabil befintlig strålningssituation, rehabilitering av evakuerade områden, skyddet av gravida samt barn och ungdomar, radioaktiv kontaminering av områden och produkter, psykologiska effekter samt informationsförmedling.