Review-artikel: Utsläppet av I131 efter olyckan i Fukushima var 120 PBq, dvs ungefär en tiondel av vad som släpptes ut efter olyckan i Tjernobyl. Eftersom evakueringen av närområdet skedde inom några dagar och livsmedelskontrollen inom 1-2 veckor, blev stråldosen till sköldkörteln < 100mSv hos majoriteten av de barn som levde i evakueringszonen. Oron för en ökad risk av sköldkörtelcancer hos barn har lett till att alla barn (0-18 år), hittills 280 000 st, har screenats med ultraljud och resulterat i 90 fall av misstänkt sköldkörtelmalignitet (ungefärlig incidens på 300/milj). Efterföljande operation har påvisat 51 fall av papillär sköldkörtelcancer (prevalens 177/milj). Trots den betydligt lägre stråldosen i Fukushima tycks den observerade incidensen av sköldkörtelcancer vara högre än vad man fann efter Tjernobylolyckan.
I protokollet för Fukushima Health Management Survey, som vi tidigare skrivit om, beskrivs hur ultraljudsundersökningen skall göras, av vem och med vilken apparatur. Man beskriver också hur man går vidare vid avvikande fynd (såsom knuta el cysta) med mer avancerat ultraljud, blodprov, urinprov samt aspiration för cytologi.
Som kontrollpopulation har man screenat 4365 barn (3-18 år) från tre andra Japanska prefekturer. Bland dessa individer noterades cystor hos ca 57% och knutor hos ca 2% av de undersökta. Efter fortsatt utredning fann man en patient med papillär sköldkörtelcancer (prevalens 230/milj). I samband med ett möte i Fukushima Health Management Survey för utvärdering av sköldkörtelscreeningen, redogjordes för ytterligare screeningsstudier av ungdomar där prevalensen för sköldkörtelcancer låg på 300-350/milj, vilket jämfördes med data från Japan National Cancer Institute som uppger en årlig incidens av sköldkörtelcancer hos unga (15-19 år) på 6,4/milj. Utvecklingen av avancerad ultraljudsteknik för screening och diagnos av sköldkörtelcancer de senaste decennierna är sannolikt en orsak till den ökade incidensen världen över och kan också vara en del av skillnaden som noterats mellan Fukushima och Tjernobyl, trots den lägre stråldosen.
Vår bedömning: man har i en första utvärdering sett en högre incidens av sköldkörtelcancer hos barn i Japan efter Fukushimaolyckan jämfört med vad man sett efter olyckan i Tjernobyl. Noteras bör att prevalensen av sköldkörtelcancer diagnostiserad med ultraljudsundersökning inte tycks skilja sig från andra områden i Japan, enl vad som redovisas i artikeln. Dock finns osäkerheter kring den verkliga prevalensen av sköldkörtelfynd hos barn då det finns få jämförande material där man undersökt friska barn med denna frågeställning. Även nyare avancerad ultraljudsteknik kan sannolikt ha betydelse. Liksom författarna skriver, är det viktigt att notera att fortsatt screening också bidrar till rädsla för ökad risk för sköldkörtelcancer hos barn oavsett strålexponering och man bör tänka igenom målen för fortsatt screening noggrant inför nästa steg.