Vi har tidigare refererat till artiklar som tar upp problemet med exponering för strålning vid medicinska ingrepp. Ytterligare en artikel som belyser ämnet är en nationell studie från Brasilien (http://link.springer.com/article/10.1007/s11255-014-0882-z/fulltext.html) som undersökt hur urologer bedömer risk för och skyddar sig mot strålning vid olika ingrepp som de utför i sitt arbete. 332 urologer svarade på den enkät som utgjorde underlaget för studien. Av dessa 332 individer uppgav 84% att de alltid använde blyförkläden och 54% att de alltid använde sköldkörtelskydd. 72% av deltagarna uppgav att de aldrig använde skyddsglasögon. Författarnas sammantagna bedömning var att vikten av att bära skyddande utrustning under rutinmässiga urologiska ingrepp, var underskattad hos de som utför ingreppen. Man poängterade vikten av att urologer och blivande urologer utbildas i strålsäkerhet. Förutom denna artikel, adresseras ett liknande problem vid kardiologiska ingrepp i en cirkulationsskrift som givits ut av Amercian Heart Association (http://circ.ahajournals.org/content/130/19/e172). 40% av all strålning vid medicinska undersökningar (radioterapi exkluderat) kommer från kardiovaskulär bildgivning samt kardiovaskulära ingrepp. I denna skrift påpekar man vikten av utbildning i strålsäkerhet för kliniker; dels för att kunna skydda sig själv, dels för att kunna informera patienten om potentiella strålinducerade risker kontra potentiell nytta av undersökningen. För att öka strålsäkerheten vid medicinsk bildåtergivning påpekar man även 1) berättigande dvs vinnlägga sig om att undersökningen är nödvändig och lämplig, samt 2)optimering dvs vinnlägga sig om att strålexponeringen är så låg som rimligen möjligt med hänsyn till ekonomiska och sociala faktorer.