En stor katastrof, som olyckan i Fukushima Daiichi kärnkraftverk, får stora konsekvenser som sträcker sig över en lång tidsperiod. För att förstå utvecklingen av olyckan och kunna förutse vad som ska göras i framtiden för att möta behoven hos befolkningen inom och utanför Fukushima, när det gäller arbets- och miljöhälsa, genomfördes en undersökning av Kohzaki et al . Författarna har i frågeformulär samlat in svar från medborgare, läkare och medicinstudenter som levde i och utanför Fukushima under 2011 och 2013. I jämförelsen framkom att medborgarna i Fukushima fortsätter att lida av ångest, men de som bor utanför Fukushima tenderade att känna sig mindre oroliga vid uppföljningen efter 2 år. Man noterade också att läkarstudenter, som nyligen studerat strålningsbiologi, visade betydligt mindre pågående ångest jämfört med andra grupper tydande på att kunskap om effekterna av strålning är viktiga för att objektivt förstå sina egna förhållanden sakligt och korrekt. Bristen på förtroende för regeringen och Tokyo Electric Power Company (TEPCO) under 2013 är fortsatt hög i alla tillfrågade grupper. Löpande rapporteringar och tydliga förklaringar från regering, TEPCO och experter på strålning är viktiga, inte bara för att skapa förtroende men även för att lindra psykisk stress. Samstämmiga expertrapporter är önskvärda, trots svårigheten att fastställa en exakt risknivå för lågdosstrålning (enligt vår bedömning försvåras detta ytterligare av att några personer uppträtt som experter fastän de snarare varit agitatörer). I artikeln nämner man också den viktiga roll som husläkarna har, för att skapa förtroende och stöd på en personlig nivå, för befolkningen i Fukushima.