Månadsarkiv: januari 2015

Mesenkymala stamceller vid behandling av strålinducerade hudskador

Publicerad den av

En fransk forskargrupp har sedan 2007 publicerat ett antal rapporter där man redovisar resultat av behandling med mesenkymala stamceller med eller utan kombination med dosimetriguidad kirurgi (http://www.futuremedicine.com/doi/full/10.2217/17460751.2.5.785; http://journals.lww.com/health-physics/Abstract/2010/06000/NEW_EMERGING_CONCEPTS_IN_THE_MEDICAL_MANAGEMENT_OF.21.aspx och http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1524-475X.2009.00562.x/full) vid strålinducerade svåra hudskador. Mesenkymala stamceller är celler som kan differentiera ut till brosk, ben, muskler, fett mm . Den första rapporten är en klinisk fallbeskrivning (http://www.futuremedicine.com/doi/full/10.2217/17460751.2.5.785) av en chilensk man som ådrog sig en strålningsinducerad brännskada av 192Ir . Lesionen var en smärtsam ulceration. Man uppskattade med hjälp av retrospektiv dosimetri att huden fått en mycket hög maxdos på 2000Gy i centrum av lesionen och att 20Gy-isodosen samt 5Gy-isodosen låg på 5cm respektive 10 cm från centrum av lesionen. Patienten behandlades initialt med dosimetri-guidad kirurgi där all vävnad som utsatts för mer än 20Gy exciderades, men hud-graftet som man transplanterat stöttes av och patienten fick ett smärtsamt öppet sår (d 49 efter strålexponering). Patienten erhöll därefter behandling (dag 90 efter strålexponering) med reoperation i kombination med 2 injektioner av autologa mesenkymala stamceller. Inga bieffekter noterades och patienten blev omedelbart smärtfri och såret läkte inom 1 månad.

Sedan 2007 har ytterligare sex patienter med strålinducerade hudskador (gammastrålning) behandlats med mesenkymala stamceller med eller utan kirurgi med gott resultat. (http://journals.lww.com/health-physics/Abstract/2010/06000/NEW_EMERGING_CONCEPTS_IN_THE_MEDICAL_MANAGEMENT_OF.21.aspx) Trots dessa lovande resultat bör man dock ha i åtanke att metoden endast är prövad på ett begränsat antal patienter och att randomiserade studier av behandlingen inte finns.

Strålsäkerhet för medicinsk personal

Publicerad den av

Vi har tidigare refererat till artiklar som tar upp problemet med exponering för strålning vid medicinska ingrepp. Ytterligare en artikel som belyser ämnet är en nationell studie från Brasilien (http://link.springer.com/article/10.1007/s11255-014-0882-z/fulltext.html) som undersökt hur urologer bedömer risk för och skyddar sig mot strålning vid olika ingrepp som de utför i sitt arbete. 332 urologer svarade på den enkät som utgjorde underlaget för studien. Av dessa 332 individer uppgav 84% att de alltid använde blyförkläden och 54% att de alltid använde sköldkörtelskydd. 72% av deltagarna uppgav att de aldrig använde skyddsglasögon. Författarnas sammantagna bedömning var att vikten av att bära skyddande utrustning under rutinmässiga urologiska ingrepp, var underskattad hos de som utför ingreppen. Man poängterade vikten av att urologer och blivande urologer utbildas i strålsäkerhet. Förutom denna artikel, adresseras ett liknande problem vid kardiologiska ingrepp i en cirkulationsskrift som givits ut av Amercian Heart Association (http://circ.ahajournals.org/content/130/19/e172). 40% av all strålning vid medicinska undersökningar (radioterapi exkluderat) kommer från kardiovaskulär bildgivning samt kardiovaskulära ingrepp. I denna skrift påpekar man vikten av utbildning i strålsäkerhet för kliniker; dels för att kunna skydda sig själv, dels för att kunna informera patienten om potentiella strålinducerade risker kontra potentiell nytta av undersökningen. För att öka strålsäkerheten vid medicinsk bildåtergivning påpekar man även 1) berättigande dvs vinnlägga sig om att undersökningen är nödvändig och lämplig, samt 2)optimering dvs vinnlägga sig om att strålexponeringen är så låg som rimligen möjligt med hänsyn till ekonomiska och sociala faktorer.

Stråleffekter på sköldkörteln hos barn i Fukushima, en review-artikel

Publicerad den av

Review-artikel: Utsläppet av I131 efter olyckan i Fukushima var 120 PBq, dvs ungefär en tiondel av vad som släpptes ut efter olyckan i Tjernobyl. Eftersom evakueringen av närområdet skedde inom några dagar och livsmedelskontrollen inom 1-2 veckor, blev stråldosen till sköldkörteln < 100mSv hos majoriteten av de barn som levde i evakueringszonen. Oron för en ökad risk av sköldkörtelcancer hos barn har lett till att alla barn (0-18 år), hittills 280 000 st, har screenats med ultraljud och resulterat i 90 fall av misstänkt sköldkörtelmalignitet (ungefärlig incidens på 300/milj). Efterföljande operation har påvisat 51 fall av papillär sköldkörtelcancer (prevalens 177/milj). Trots den betydligt lägre stråldosen i Fukushima tycks den observerade incidensen av sköldkörtelcancer vara högre än vad man fann efter Tjernobylolyckan.

I protokollet för Fukushima Health Management Survey, som vi tidigare skrivit om, beskrivs hur ultraljudsundersökningen skall göras, av vem och med vilken apparatur. Man beskriver också hur man går vidare vid avvikande fynd (såsom knuta el cysta) med mer avancerat ultraljud, blodprov, urinprov samt aspiration för cytologi.

Som kontrollpopulation har man screenat 4365 barn (3-18 år) från tre andra Japanska prefekturer. Bland dessa individer noterades cystor hos ca 57% och knutor hos ca 2% av de undersökta. Efter fortsatt utredning fann man en patient med papillär sköldkörtelcancer (prevalens 230/milj). I samband med ett möte i Fukushima Health Management Survey för utvärdering av sköldkörtelscreeningen, redogjordes för ytterligare screeningsstudier av ungdomar där prevalensen för sköldkörtelcancer låg på 300-350/milj, vilket jämfördes med data från Japan National Cancer Institute som uppger en årlig incidens av sköldkörtelcancer hos unga (15-19 år) på 6,4/milj. Utvecklingen av avancerad ultraljudsteknik för screening och diagnos av sköldkörtelcancer de senaste decennierna är sannolikt en orsak till den ökade incidensen världen över och kan också vara en del av skillnaden som noterats mellan Fukushima och Tjernobyl, trots den lägre stråldosen.

Vår bedömning: man har i en första utvärdering sett en högre incidens av sköldkörtelcancer hos barn i Japan efter Fukushimaolyckan jämfört med vad man sett efter olyckan i Tjernobyl. Noteras bör att prevalensen av sköldkörtelcancer diagnostiserad med ultraljudsundersökning inte tycks skilja sig från andra områden i Japan, enl vad som redovisas i artikeln. Dock finns osäkerheter kring den verkliga prevalensen av sköldkörtelfynd hos barn då det finns få jämförande material där man undersökt friska barn med denna frågeställning. Även nyare avancerad ultraljudsteknik kan sannolikt ha betydelse. Liksom författarna skriver, är det viktigt att notera att fortsatt screening också bidrar till rädsla för ökad risk för sköldkörtelcancer hos barn oavsett strålexponering och man bör tänka igenom målen för fortsatt screening noggrant inför nästa steg.

Viss ljusning beträffande radiofarmaka

Publicerad den av

Vi har i en serie inlägg följt den bekymmersamma situationen beträffande radioaktiva läkemedel där en stor del av världens tillverkningskapacitet, i form av forskningsreaktorer, stängts de senaste åren. Flera positiva beslut har dock fattats i år, i Kanada, USA och Argentina.

40% av världsförbrukningen av den viktigaste isotopen, molybden-99 (som genererar teknetium-99m för nuklearmedicinskt bruk), tillverkas f n i en forskningsreaktor i Chalk River i Kanada, vilken kommer att stängas 2016 efter nästan 60 års drift. I somras beslöt dock den kanadensiska regeringen att tilldela Triumf, landets partikelfysiska laboratorium i Vancouver, BC, 5,5 milj kanadensiska dollar för att bygga upp kapacitet för cyklotronbaserad radiofarmakatillverkning. Bl a hoppas man där kunna tillverka Tc-99m genom att protonbestråla Mo-100. I förlängningen skulle ett stort antal sjukhus världen över kunna tillverka sitt eget Tc-99m i stället för att gå omvägen över Mo-99–baserade teknetiumgeneratorer framställda vid ett handfull stora och åldrande reaktoranläggningar. Och linjäracceleratorn Canadian Light Source i Saskatoon, SK, har redan framställt Mo-99 genom att bestråla Mo-100 med högenergetisk röntgenstrålning och detta Mo-99 har levererats till sjukvårdskund.

I USA har kärnsäkerhetsmyndigheten NNSA nu anslagit drygt 8 milj dollar för liknande syften. Dels vill man ta fram metoder att producera Mo-99 av neutronbestrålat Mo-98 i forskningsreaktorer med låganrikat uran, och i förlängningen att producera Mo-99 genom bestrålning av Mo-100 i en linjäraccelerator, dels planerar man att producera Mo-99 genom att klyva låganrikat uran i en accelerator.

I Argentina slutligen har byggtillstånd meddelats för den planerade forskningsreaktorn RA-10, som avses producera landets hela radioisotopbehov med konventionell framställning, och dessutom täcka upp till 10% av den globala efterfrågan.