Radioaktiva läkemedel är viktiga inom både diagnostik och terapi, men antalet reaktorer där dylika framställs har minskat och det har flera gånger de senaste åren blivit akut brist på det vanligaste ämnet, Tc-99m. OECD:s kärnenergibyrå NEA har tillsatt en internationell ”High-level group” för att åtgärda problemet och det behandlas också i flera länder (se t ex Phys World Jan 2012).
Månadsarkiv: april 2012
Nya studier kring barnleukemi runt kärnkraftverk
Alltsedan reportaget i Yorkshire Television 1983 om förhöjd leukemifrekvens runt Sellafield har detta varit ett hett men gäckande ämne – frekvens är förhöjd också runt vissa andra anläggningar, men det är undantag mer än regel, man kan inte spåra något dosberoende, och höjd frekvens har också iakttagits på ett par ställen som planerats för kärnkraftbygge men där det sedan aldrig genomförts! En tänkbar förklaring kan vara relaterad till populationsblandning (Br J Ca 104:12, 2011). På sistone har tillkommit en schweizisk studie där det är omtvistat huruvida någon höjning iakttagits eller ej (Int J Epidemiol 41:318, 2012), samt en fransk studie (Int J Ca 2012, in press) som visar en viss förhöjning runt flera franska verk, men även här med flera avvikelser från andra iakttagelser vilket försvårar generalisering (se analys och kommentar från IRSN). Allmänna sammanfattningar och kommentarer kring ämnet, se Analysgruppen 2009, COMARE 14 (2011), Rad Prot Dosim 147:351 (2011), J Radiol Prot 31:279 (2011) .
Onödig pediatrisk datortomografi?
En fransk studie (BJR 85, 2012: 53) fokuserar på undersökningar av barn under 5 år och kohorten avses följas upp epidemiologiskt. Ännu en påminnelse om att datortomografi är ett värdefullt diagnostiskt verktyg, men att oberättigade undersökningar måste avstyras (se https://sremc-kcrn.org/2012/02/23/mer-om-onodigt-hoga-straldoser-p-g-a-datortomografi/ ).
Dos-responsanalys för akuta effekter
Dos-responsmönstret, latenstider, tröskelvärden och risken för letala och icke letala effekter efter höga stråldoser är fortfarande föremål för viss diskussion (lyckligtvis utsätts relativt få personer för höga helkroppsdoser). En aktuell studie (Health Phys. 102:182, 2012) ger medelst en ny fördelningsmodell förbättrat underlag för bedömning av patienters prognos.
Överskattar LNT strålningsrisken?
Allt som oftast publiceras studier som sägs påvisa förhöjd risk vid låga doser, reducerad risk vid låga doser, tröskelvärden = ingen risk vid låga doser, eller rentav hormesis = positiv effekt av låga doser. Många sådana studier är i sig invändningsfria, men övertolkas (inte nödvändigtvis av författarna) därför att de generaliseras. ”Linear-No Threshold”-modellen för dosrespons gäller för populationer och för cancersjukdomar generellt, inte för enskilda personer (med sin egen genotyp), enskilda typer av cancer (som har helt olika egenskaper) eller laboratoriesystem med andra organismer och/eller in vitro-studier. Nyligen uppmärksammades en sådan in vitro-studie (PNAS 2011) som påvisade extra god reparationsförmåga i DNA vid låga doser – intressant, men knappast något som i sig kullkastar LNT.
En annan känd iakttagelse (se t ex Health Phys. 2011, och 2012 samt 2012 och 2012) är att latenstiden när försökshundar intagit plutonium ökar med minskande dos, vilket alltså leder till en de facto-tröskel när latenstiden överstiger den normala livstiden – som man återigen inte bör generalisera för långt.
Strålmätning vid triage utan gammakamera
Om hundratals eller fler personer kan ha kontaminerats vid en händelse med radioaktivt material är det inte realistiskt att transportera alla till nuklearmedicinska sjukhus-avdelningar för mätning. I Health Phys. 102 (2012):305 redovisas praktiskt hur man i stället kan utföra triage med handburna mätinstrument.
Kunskapscentrum för strålningsmedicin vid katastrofer (KcRN) 