I början av juni anordnade International Radiation Protection Association (IRPA) sin europeiska kongress i Liverpool. Nedan följer några referat från kongressen.
Finslipning av en mSv
Richard Wakeford (Storbritannien) beskrev ICRPs arbetsgrupp 122:s åtaganden med att uppdatera estimat för det ”detriment” som är det centrala utfallsmåttet som viktas med viktningsfaktorerna i beräkningen av effektiv dos. ”Detriment” är ett viktat mått där dödlighet, livskvalitet och förväntat förlorad livslängd ingår. Senaste uppdateringen gjordes för ca 20 år sedan. Arbetsgrupp 122 kommer uppdatera relativa och absoluta riskmodeller, ta fram fler cancerspecifika riskestimat och uppdatera estimaten med hur medicinska framsteg har ändrat utfallet för olika cancerformer. För vissa cancerformer botas nu många fler, ibland med behandlingar som orsakar lindrigare biverkningar. Det medför att dessa cancerformers viktning behöver justeras, för att spegla hur stor skada en stråldos kopplad till just den cancerformen gör. Arbetet begränsas dock ofrånkomligen till slut av att, som Wakeford uttryckte det, ”you run out of statistical steam”.
Kardiovaskulära effekter efter bestrålning
Omid Azimzadeh (Tyskland) sammanfattade kunskapsläget runt strålningsinducerade kardiovaskulära sjukdomar, en strålningseffekt som ibland hamnar i oförtjänt skugga. Kopplingen mellan strålningens verkan och kardiovaskulära effekter är mindre välkänd än för cancer. Det finns dock data som stödjer dos-respons för mitokondriella skador, som förmodligen i nästa led bidrar till kardiovaskulära skador. Strålningsorsakad fibroblastisk signallering genom TGFβ verkar också kunna bidra, genom att fibrotiska reaktioner ökar risken för ischemi. Sammantaget uppskattas risken för kardiovaskulära effekter vara ca 2-3 gånger lägre per Gy än för cancer.
Risk för Parkinsons sjukdom efter bestrålning
En annan effekt av exponering för strålning som belystes i Liverpool var Parkinsons sjukdom. Luana Hafner (Schweiz) summerade resultaten från en metaanalys och poängterade att risken för Parkinson bedöms vara i samma storleksordning som risken för kardiovaskulära sjukdomar. När de räknat på lifetime attributable risk, vilket försvårats av att det saknas bra data på grundincidens och överlevnadsdata i normalpopulationer, hamnar man på en risk per Gy (0.7%/Gy), vilket ungefärligt motsvarar risken för leukemi.
Hantering av Aktinium-225
Tarek Ayachi (Frankrike) beskrev strålskyddsåtgärder runt Ac-225, som inom nuklearmedicin just nu är den mest trendiga alfastrålaren. Genom seriesönderfall från Ac-225 med multipla alfa- och beta-emissioner kan mycket höga lokala stråldoser ges, där stora delar av stråldosen ges intracellulärt i den målsökta cellen. Många hoppas att behandlingar med Ac-225 ska ge bättre effekt på små kluster av cancerceller.
Hantering av Ac-225 verkar dock vara en utmaning för flera myndigheter, bland annat i Frankrike där varje ny radionuklid kräver nya tillståndsprocedurer. Dessutom skapade ökade användningen av Ac-225 en del diskussioner om huddoser till arbetare. Frågan lyftes bland annat av James Harrington (Kanada). För huddos används ofta måttet Hp(0.07), vilket relaterar stråldosen till ett vävnadsdjup på 70 µm. Högenergetiska alfastrålare som Ac-225 (över 6.5 MeV) kan ge stråldos djupare än så. Dock påpekades att det döda hudlagret i exempelvis handflator, där det nog är mest sannolikt att kontamineras, är ca 400 µm.
För några av oss deltagare som också hanterar Ac-225 i kliniska prövningar framstod dock många av strålskyddsåtgärderna som överdrivna, vilket nog kan leda till att både patienter och personal blir onödigt uppskrämda. Exempelvis isoleras patienter som knappt strålar över bakgrundsnivå i skärmade vårdrum där personalen lämnar patienten själv under behandling, med hänvisning till strålskydd. Det beskrevs hur personal måste lämna dygnsurin regelbundet och måste använda dubbla handskar, skoöverdrag, förkläden och visir. Från Frankrike beskrevs även att sjukhushissar dediceras i par, för att personal inte ska behöva vänta någon extra minut med sin transportbehållare med Ac-225 – trots att strålningsintensiteten är omätbar utanför behållaren.