Alltsedan upptäckten av röntgenstrålning 1895 har joniserande strålning använts framgångsrikt till mänsklighetens fromma med medicinska tillämpningar inom hälso- och sjukvård, samt för fredliga syften inom industri och vetenskap. Samtidigt har strålningens katastrofala risker och konsekvenser kopplade till kärnvapen och kärnkraftshaverier varit uppenbara. I nästan ett sekel, sedan 1928, har den internationella strålskyddskommissionen, ICRP, såsom en oberoende ideell organisation verkat för förståelse av de risker för hälsa och miljö som strålningen kan medföra, och utvecklat ett skyddssystem som möjliggör säker användning av joniserande strålning i berättigade och nyttiga verksamheter. ICRP har dock med oro noterat att det i många samhällssektorer och länder idag satsas alldeles för litet på utbildning och träning, forskning och erforderlig infrastruktur vilket kan försvåra för samhället att hantera strålningsrisker. Det kan i sin tur leda till såväl oberättigade bestrålningar (som under 1920- och 30-talen då livsfarliga kvacksalverikurer ledde till stort lidande), som till omotiverad strålningsrädsla som kan hindra viktiga framsteg och orsaka stora kostnader (t ex för orimliga och onödiga skyddskrav, inte ovanligt i dessa dagar).
Vid ett officiellt symposium i Vancouver i november 2022, och i den därefter publicerade artikeln ”the Vancouver call for action”, förordade ICRP i samråd med flera andra internationella organisationer att:
- Regeringar och forskningsstiftelser ökar resurserna för strålskyddsforskning och strålningsvetenskapliga institutioner
- Forskningslaboratorier och liknande inleder och vidmakthåller långsiktiga relevanta forskningsprogram
- Universitet utvecklar relevanta studieprogram på såväl kandidat- som doktorandnivå och uppmärksammar sina studenter på framtida strålningsrelaterade arbetsmöjligheter
- Enkelt och tydligt språk används för att upplysa allmänhet och beslutsfattare om strålsäkerhetsfrågor
- Utbildning och träning av utbildare och informationsspridare uppmärksammas på tillbörliga användningar av strålning och strålskyddsfrågor.
Vår kommentar¸Vi instämmer gärna i ICRPs råd och noterar att den svenska Strålsäkerhetsmyndighetens arbete med kompetensförsörjningsfrågor också ligger väl i linje med förslagen. I det sammanhanget har vi från KcRN särskilt framhållit svagheter i utbildningen av medicinalpersonal i strålningsfrågor, ett tema som tidigare uppmärksammats även av ICRP.