Erfarenheter från tidigare stora radionukleära händelser, såsom kärnkraftsolyckan i Tjernobyl och atombomberna över Hiroshima och Nagasaki, har visat att strålskador vid sådana händelser ofta är kombinerade med andra traumatiska skador. Ungefär 65-70% av offren vid radionukleära händelser har förutom strålexponeringen även varit drabbade av brännskador eller traumatiska skador. Sådana kombinationsskador utgör genom sin synergistiskt destruktiva verkan på olika organ ett kliniskt större hot mot patienten än vad man kan förvänta sig av varje enskild skada. År 2022 publicerade Sharma och medförfattare en kort artikel som beskriver effekter på olika organsystem vid kombinerade strål- och brännskador (combined radiation burn injury = CRBI).
Tidig utveckling av chock pekas i artikeln ut som en viktig faktor för risk för död. Kardiogen chock till följd av CRBI är troligen ett resultat av flera faktorer, men skada på mitokondrier i myokardiet samt rubbning i kalciumbalansen uppmärksammas särskilt. Studier på råtta har indikerat lovande resultat med administrering av natriumkloridinfusion och kalciumflödeshämmaren verapamil. Läckage i gastrointestinalkanalen är en annan vanlig konsekvens av såväl strålexponering som brännskador och uppkommer till följd av barriärskada på tarmepitelet. Barriärskadan orsakar ett intensivt inflammatoriskt svar samt leder till risk för bakteriemigrering in i blodet med efterföljande infektioner.
Det intensiva systemiska inflammatoriska svaret utgör också en viktig orsak till tidig död hos dessa patienter och förhöjda nivåer av interleukin 6 (IL-6) har observerats hos CRBI-patienter. Vidare resonerar författarna om möjliga kliniska effekter av att trycka tillbaka detta inflammatoriska svar med anti-IL-6 samt antiinflogistika (NSAID). Man påpekar dock att vidare forskning på området behövs. I artikeln tar man även upp effekter på det hematopoetiska systemet, på lungorna och på immunsystemet.
Vår kommentar: Detta är en kort artikel som ger en god översikt över komplexiteten i mekanismer bakom uppkomsten kombinerade strål- och brännskador. Den ger även en överblick över vad man bör beakta ur behandlingssynpunkt och poängterar att vidare forskning för att förstå skador på organ är önskvärd. Trots att författarna rekommenderar en del kliniska åtgärder, bör man beakta att många av referenserna hänvisar till djurstudier och att det är ont om humandata. Eftersom artikeln betonar den kliniska betydelsen av det kraftiga inflammatoriska svaret vid CRBI kan det vara intressant att dra en parallell till den terapeutiska utveckling som noterats kring aktuell hantering av liknande inflammatorisk “burst” vid covid-19 infektion. Kanske kan medicinska lärdomar från det området till del tillämpas även för CRBI-patienter. En något längre review av kombinerade skador (Glowacki et al., 2021) återfinns i det specialhäfte av Journal of Radiological Protection rörande medicinsk handläggning av höga stråldoser (som vi på KcRN initierat och redigerat); den artikeln ger mer information om samverkan med skelettskador och en del ytterligare synpunkter på behandlingsmöjligheter De båda artiklarna kompletterar varann väl och kan med fördel läsas tillsammans.