Risken för barnleukemi efter joniserande strålning

Risken för barnleukemi efter joniserande strålning diskuteras i en review-artikel av Richard Wakeford, University of Manchester, som publicerades i januari 2013. En stor del av artikeln behandlar delar av den omfattande studien The Life Span Study, där man sedan 1950 följer atombomböverlevarna från Hiroshima och Nagasaki. I review-artikeln tittar Wakeford framför allt på leukemirisken för barn, där man sett en tydlig dosberoende överrisk (ERR/Sv i storleksordningen ~50), där risken var större ju yngre man var vid exponeringstillfället. Resultaten av utvärderingarna från atombomböverlevarna kanske inte direkt kan översättas till modern tid och västeuropeiska förhållanden men materialet är mycket omfattande och detaljerat och ger en stor kunskap om risker med joniserande strålning och dess potentiella följder.

Hur ska tillgången på radiofarmaka säkras?

Vi återkommer än en gång till denna bekymmersamma fråga, som bl a bevakas av OECDs kärnenergibyrå och nyligen föranlett amerikansk lagstiftning om inhemsk produktion. Årligen används radioaktiva läkemedel på mer än 40 miljoner patienter världen runt (varav 30 miljoner med den vanligaste isotopen i sammanhanget, Tc-99m från teknetiumgeneratorer med Mo-99). Nästan all Mo-99 framställs i ca 50 år gamla forskningsreaktorer med höganrikat uran. Reaktorerna har haft tekniska problem som orsakat besvärliga bristsituationer och det höganrikade uranet kan medföra risk för kärnvapenspridning. En intressant sammanfattning i Journal of Nuclear Medicine belyser både dagens problem och möjliga sätt att komma runt dem (t ex den nygamla metoden med neutronaktivering av molybden, molybdenframställning i ”vanliga” kraftproducerande reaktorer, eller acceleratorbaserad molybdenframställning).

Är sköldkörtelcancer efter jodutsläpp bara en barnsjukdom?

Kärntekniska olyckor, och händelser i sjukvården, kan utsätta allmänheten för radioaktiv jod som tenderar att ansamlas i sköldkörteln. Enligt ”conventional wisdom” utgör detta i huvudsak en riskfaktor för barn och ungdomar. I en ny kommentar påpekar Mabuchi m fl att relevanta studier tyder på att även vuxna som utsatts för radioaktiv jod löper en ökad risk för sköldkörtelcancer, särskilt om man meta-analytiskt beaktar tendenser i studier som var för sig inte är signifikanta, men alla pekar i samma riktning. Författarna förordar därför en noggrann uppföljning av sköldkörtelcancer även bland vuxna efter jodutsläpp såsom i Fukushima.

Lågdosstrålning och cancer i befolkningen längs Techa-floden

Riskerna till följd av lågdosstrålning bland människor bedöms i första hand genom extrapolering från höga doser och höga dosrater, främst bland överlevande efter atombomberna i Japan. Ytterligare information hämtas från patienter som undersökts eller behandlats med strålning och från anställda i verksamheter med strålning; dosraten är oftast hög även i dessa grupper och grupperna är selekterade.

Tillförlitligheten i riskuppskattningar debatteras därför ofta. Det finns dock en kohort om nästan 30 000 oselekterade personer ur allmänheten som utsatts för långvarig bestrålning med låga dosrater och doser, nämligen de boende längs Techa-floden
i södra Ural. Den radiokemiska Mayak-anläggningen där släppte under 1950-talet
ut avsevärda mängder radioaktivt avfall direkt i floden, och befolkningen har utsatts för både extern bestrålning och intag av radioaktiva ämnen.

Detta är tragiskt, men möjliggör nu epidemiologiska analyser av lågdosstrålning som kringgår många av de invändningar som riktats mot andra studier. En ny rapport följer upp kohorten under 57 år och redovisar en signifikant ökning av mängden solida tumörer. Risken är i samma storleksordning som internationella bedömningar
baserade på t ex Japan-överlevare. Konfidensintervallet är, föga förvånande, ganska stort, men det framstår som osannolikt att strålningsrisken vid låga doser skulle vara noll (vilket hävdats av vissa debattörer), och omöjligt att den skulle vara tio- eller rentav hundrafalt större än vad internationella expertgrupper anser (vilket ju hävdats av andra debattörer).