Månadsarkiv: december 2016

Uppdaterad rapport om barnleukemi i områden kring kärnanläggningarna i Sellafield och Dounreay, UK

Publicerad den av

Committee on Medical Aspects of Radiation in the Environment (COMARE) är en grupp experter inom hälsa som ger oberoende råd till departement och myndigheter i Storbritannien.

Syftet med den17:e rapporten från COMARE är att ge Depertment of Health och den Skottska regeringen en översyn av förekomsten av leukemi, non-hodgkin lymfom(NHL) och annan cancer hos unga upp till 25 år, i områdena kring Sellafield och Dounreays kärnanläggningar. Förutom stråldoser till den röda benmärgen, har man också analyserat eventuella risker för strålningsinducerad sköldkörtelcancer.

COMARE (1988, 1989, 1996) och andra, har tidigare gjort detaljerade kritiska granskningar som kommit fram till att de stråldoser som härrör från driften av kärntekniska anläggningar inte är tillräckligt hög för att orsaka en ökning av barnleukemi i Storbritanien. Trots detta finns historiskt erkända kluster av barnleukemi i områden kring Sellafield och Dounreay kärnanläggningar, som tenderer att stödja hypotesen att vissa inslag i dessa två anläggningar lett till en ökad risk för leukemi hos unga människor som lever i omgivningarna.

Den nu reviderade riskbedömningen drar även denna gång slutsatsen att stråldoserna i dessa populationer är alldeles för liten för att svara för det ökade antalet fall av leukemi och lymfom hos unga bosatta i dessa områden mellan 1963 och 1990. I rapporten har man också bekräftat tidigare rapporterad incidensökning av leukemi och NHL hos barn och unga (<25år) bosatta i Seascale (ca 3km från Sellafield) och i närheten av Dounreay 1963-1990. Däremot poängterar man att man från 1991 och fram till 2006 inte finner någon ökad incidens av cancer inom denna åldersgrupp eller i något av dessa områden.

Den förväntade incidensen av leukemi och NHL grundat på uppskattad stråldos vid tre olika kärnanläggningar saknar korrelation med den faktiska incidensen, vilket talar för att strålning inte kan vara den viktigaste faktorn för leukemi/NHL-utveckling i dessa områden.

Vår kommentar: I denna granskning har man återigen gått igenom de tidigare rapporterna från COMARE och kunnat bekräfta slutsatserna i dessa, vilket sannolikt betyder att använda riskestimat är tillförlitliga. Man kan också konstatera att den tidigare uppmätta ökade risken för leukemi hos barn/unga fram till1990 konfirmeras men att någon riskökning från 1991 till 2006 inte kan bekräftas.

INWORKS – styrkor, svagheter, tolkningar

Publicerad den av

Vi har under de senaste veckorna rapporterat från två publikationer över INWORKS-studien – en epidemiologisk studie som undersöker cancermortalitet hos kärnkraftsarbetare som exponerats för låga stråldoser under lång tid. Studien har väckt stort intresse och genererat flera kommentarer, bl a från Mark Little vid US National Cancer Institute och från det europeiska konsortiet för lågdosforskning MELODI . Kommentarerna sammanfattar studiens viktigaste resultat och diskuterar styrkor (bl a stor kohort, högt antal cancerrelaterade dödsfall, generellt sett fullödiga data över strålexponering, hög statistisk ”power”) och begränsningar i studien (avsaknad av individdata för andra potentiella riskfaktorer för cancer (t ex rökning, asbest), avsaknad av data på cancerincidens samt potentiellt osäkra data över strålexponering p g a äldre teknik). Båda kommentarerna poängterar att INWORKS bidrar till den ökande kunskapen om sambandet mellan låga doser och cancerrisk och att den iakttagna riskökningen inte drivs av otillförlitliga extrapoleringar (från höga doser, nämnt av MELODI, eller från extrema datagrupper, nämnt av Little).

Båda de nämnda kommentarerna tar upp frågan om hur doshastigheten påverkar risken. Det är väl känt från experimentella studier att glesjoniserande strålning ofta har högre (och ibland betydligt högre) Relativ Biologisk Effektivitet (RBE) om en dos ges med hög hastighet än om samma dos ges med låg dosrat, alltså utspritt under längre tid. Epidemiologiska studier har gett en varierande bild av dosratens betydelse när människor exponerats, med t ex olika RBE för olika organ. För att ta hänsyn till dosratens effekt rekommenderar ICRP en ”Dose and Dose Rate Effectiveness Factor” (DDREF) på 2, vilket används i IAEAs och EUs Basic Safety Standards och därmed också i svenskt strålskyddsarbete.

Riskökningen för död i cancer i INWORKS-studien, där dosraten varit låg, tycks dock vara i samma storleksordning som den i Life Span Study-kohorten av atombombsöverlevare från Japan som ju utsattes för höga doser under mycket kort tid. INWORKS-författarna och MELODI pekar därför på att det kanske inte är relevant att tillämpa någon DDREF. Little menar dock att en DDREF=2 fortfarande kan vara riktig eftersom kärnkraftsarbetarna i INWORKS-studien utsatts för strålning med ett ”farligare” energispektrum än atombombsöverlevarna.

Vidare påpekar MELODI att det fortfarande finns osäkerheter gällande 1) risk för cancer vid doser vid några 10-delar av mSv, 2) strålkänslighet för olika vävnader samt 3) individuell strålkänslighet. Little nämner att den observerade riskökningen är modest, för genomsnittligt strålningsarbete tycks livstidsrisken för dödsfall i solid cancer röra sig om ca 0,1% utöver basnivån på ca 25% cancerdödsrisk – men drar också slutsatsen att det är lika uppenbart att det är osannolikt att risken skulle vara noll.

Vår bedömning är att samtliga fyra artiklar är mycket intressanta; studien är baserad på en stor kohort med lång uppföljning och visar ett samband mellan exponering för lågdos-strålning över lång tid och död i cancer.  Detta är en central fråga i strålskyddet och högaktuell mot bakgrund av den ökade trenden av kollektivdos vid medicinska undersökningar. Parallellt med detta påpekande bör man även belysa att den procentuella andelen dödsfall i studien p g a solida cancrar som man beräknade bero på strålningen uppgick till endast ca 1% (209 av 19 064 dödsfall; med högre genomsnittsdoser än de som är vanliga idag). Sammantaget belyser dessa fynd den komplexa medicinska vardagen där diagnostiska radiologiska undersökningar som utgör ett viktigt redskap i utredningar av potentiellt livshotande sjukdomar även har en baksida med ”biverkningar på populationsnivå/stochastiska biverkningar”. För den enskilda individen måste dessa eventuella bieffekter alltid vägas mot nyttan av en undersökning, vilken kan vara direkt livsräddande. Fynden i studien belyser och betonar vikten av att indikationen för varje medicinsk undersökning skall vara väl underbyggd och motiverad. Förutom de två redan publicerade analyserna av materialet i INWORKS inväntar vi även med spänning kommande analyser av risker vid lågdos-, låg dosrat-strålning från denna kohort.