Från att ha varit en akut kärnkraftsolycka har situationen nu övergått till en kronisk miljökatastrof med flera sociala, psykologiska, ekonomiska och politiska konsekvenser, det skriver Reich och Goto i en kommentar till en tidigare artikel i Lancet av Ohtsuru et al. I kommentaren talar man om de olikheter som ändå finns då man jämför Fukushima, som var en olyckshändelse i fredstid, och Hiroshima/Nagasaki, som var avsiktliga statliga krigshandlingar. I Fukushima har ingen dött av strålexponering, och enligt rapporten från FN:s vetenskapliga kommitté, United Nations Scientific Committee on the Effects of Atomic Radiation (UNSCEAR) 2013 förväntas ingen ökad framtida risk för cancerutveckling.
Reich och Goto identifierar tre grundläggande principer för långsiktiga åtgärder i Fukushima. Den första beskriver ett samhällsengagemang där samhälle och individer måste ges möjlighet att förstå sin egen situation och besluta om åtgärder som är lämpliga för dem. Den andra principen handlar om justering av hälso-och sjukvårdssystemet där hälsorisker av strålexponering bör integreras i befintligt system, utan medikalisering av sociala frågor och utan att behandla oro för strålning som psykiska problem. Slutligen anser författarna att det bör finnas en oberoende bedömning av genomförandet av de politiska förslagen från Japans parlamentariska kommission, om att stärka sin förmåga att kontrollera risker med kärnkraft och att läka skadan i Fukushima.
Som Från Hiroshima och Nagasaki till Fukushima-serien klargör, är de tre japanska platser förbundna med mer än tragedi. Japan har blivit en unik och viktig plats för att förstå strålningsrelaterade hälsoeffekter samt effekter och efterdyningar av kärnkraftsolyckor, detta klargör Gregory Clancey och Rethy Chhem i en kommentar till det ovanstående inlägget. Händelserna 1945 formade institutioner och forskningsprogram som kom att spela en viktig roll i Fukushima 66 år senare. The divisionen of human health, International Atomic Energy Agency (IAEA), koordinerade 2012 en serie expertmöten i Wien och Fukushima, där det övergripande temat var strålning, hälsa och samhälle. Frågor som måste lösas omfattar bland annat förtroende, kommunikation och engagemang mellan läkare och allmänheten. Något som går utanför den traditionella folkhälsan, en samverkan mellan läkare och samhällsvetare som försöker göra något förnuftigt av en medicinsk kris.

Tidigare inlägg i serien “Från Hiroshima och Nagasaki till Fukushima” från The Lancet, 2015, finns länkade (del 1, del 2, del 3). Det är av stor vikt för fortsatt förebyggande arbete och lärande, att dela erfarenheterna från Fukushima.