Månadsarkiv: juni 2015

Bayesisk analys av cytogenetisk biodosimetri

Publicerad den av

Med klassisk sannolikhetsanalys kan man besvara frågan: Givet en viss hypotes, hur sannolikt är ett visst utfall? Ofta används resultatet för att bedöma hypotesen; om det erhållna utfallet är mycket osannolikt förkastar man sin ”nollhypotes” och söker en annan hypotes som bättre förklarar utfallet. En Bayesisk analys ställer i stället frågan: Givet ett visst utfall, hur sannolik är en viss hypotes, med hänsyn taget till dess sannolikhet a priori?

Biologisk dosimetri med cytogenetiska metoder (t ex att räkna dicentriska kromosomer eller mikrokärnor) brukar analyseras med klassiska metoder som kan leda fram till ett konfidensintervall (”sannolikheten är 95% att intervallet från x till y täcker den sanna frekvensen kromosomskador”). Det finns vedertagna procedurer, en IAEA-manual och t o m en ISO-standard för analysen. Men alltfler analytiker föreslår numera i stället en Bayesisk analys (”kromosomskador är sannolikhetsfördelade och 95% av fördelningen ligger mellan x och y”). Med vissa enkla idealiserade förutsättningar blir beräkningsresultaten desamma, men den Bayesiska analysen utgår från den biologiskt rimligare ansatsen att kromosomskador uppkommer stokastiskt. Den Bayesiska analysen tar också redan från början hänsyn till osäkerheter, och tidigare erfarenheter beaktas i form av a priori-sannolikheten. I en review-artikel nyligen, Radiat. Prot. Dosim. 162(2014)185-196, presenterades de två statistiska angreppssätten utförligt, inklusive ett genomräknat exempel, och läsarna erbjöds tillgång till att pröva ett nytt dataprogram för ändamålet. En tidigare invändning mot Bayesisk analys i biodosimetri efter misstänkta bestrålningsolyckor, att de ofta omfattande beräkningarna skulle bli alltför tidsödande, är alltså kanske inte längre relevant.

Läker tiden alla sår? Uppföljande frågeformulär till medborgare och läkare i och utanför Fukushima, 2011 och 2013

Publicerad den av

En stor katastrof, som olyckan i Fukushima Daiichi kärnkraftverk, får stora konsekvenser som sträcker sig över en lång tidsperiod. För att förstå utvecklingen av olyckan och kunna förutse vad som ska göras i framtiden för att möta behoven hos befolkningen inom och utanför Fukushima, när det gäller arbets- och miljöhälsa, genomfördes en undersökning av Kohzaki et al . Författarna har i frågeformulär samlat in svar från medborgare, läkare och medicinstudenter som levde i och utanför Fukushima under 2011 och 2013. I jämförelsen framkom att medborgarna i Fukushima fortsätter att lida av ångest, men de som bor utanför Fukushima tenderade att känna sig mindre oroliga vid uppföljningen efter 2 år. Man noterade också att läkarstudenter, som nyligen studerat strålningsbiologi, visade betydligt mindre pågående ångest jämfört med andra grupper tydande på att kunskap om effekterna av strålning är viktiga för att objektivt förstå sina egna förhållanden sakligt och korrekt. Bristen på förtroende för regeringen och Tokyo Electric Power Company (TEPCO) under 2013 är fortsatt hög i alla tillfrågade grupper. Löpande rapporteringar och tydliga förklaringar från regering, TEPCO och experter på strålning är viktiga, inte bara för att skapa förtroende men även för att lindra psykisk stress. Samstämmiga expertrapporter är önskvärda, trots svårigheten att fastställa en exakt risknivå för lågdosstrålning (enligt vår bedömning försvåras detta ytterligare av att några personer uppträtt som experter fastän de snarare varit agitatörer). I artikeln nämner man också den viktiga roll som husläkarna har, för att skapa förtroende och stöd på en personlig nivå, för befolkningen i Fukushima.