… det skriver Tominaga m fl, i sin sammanfattande artikel om olyckan i Fukushima Daiichi Nuclear Power Plant (NPP) som kan läsas i tidskriften Health Physics Society. Utsläppet av radionuklider (¹³¹I, ¹³⁴Cs, ¹³⁷Cs) ledde till kontamination av arbetare från kärnkraftverket, personer från räddningstjänsten samt en hög strålnivå i området kring kärnkraftverket. Det lokala sjukvårdssystemet, inklusive sjukhus för akut strålningsmedicin, var dysfunktionellt beroende på skador av jordbävningen och tsunamin men också för att vissa av sjukhusen var belägna inom evakueringszonen. Såväl vårdpersonal som den lokala brandkåren fick order om att evakuera. Efter den andra vätgasexplosionen vid NPP (14 mars 2011) skadades och kontaminerades flera arbetare. Det framkommer att ambulanspersonalen uppgett att kontamineringsnivån hos de skadade översteg den gräns som räddningstjänsten fått för transporter och att det inte heller fanns sjukhus som kunde ta emot kontaminerade patienter. Efter diskussioner beslutades om transport till mottagande sjukhus, men på väg dit får man åter besked om att sjukhuset inte tar emot och man får således igen ändra sin destination. Detta ledde till att omhändertagandet av dessa patienter kunde ske först 21h efter explosionen. Fukushima prefekturen ändrade screeningnivån för dekontaminering från 13 000 till 100 000 cpm (enl International Atomic Energy Agency manual, se tidigare inlägg), medan sjukhus och brandkår följde lägre nivåer för att ta emot eller transportera kontaminerade patienter. Det framkommer en tydlig rädsla, “radiofobi”, vid flera medicinska enhet som felaktigt ledde till att man vägrade ta emot patienter. Man bedömer att detta till stor del berodde på okunskap hos sjukvårdspersonalen, vilket i förlängningen drabbade patienterna. Händelsen aktualiserar åter det uppenbara behovet av medicinsk kunskap om handläggning av patienter i anslutning till strålningsolyckor och att en korrekt information ges. Detta tydliggör nyttan av nationella kunskapscentra såsom Japanska National Institute of Radiological Sciences (NIRS), liksom svenska Kunskapscentrum för strålningsmedicin vid katastrofer (KcRN) och Socialstyrelsens Medicinska expertgrupp för radionukleära frågor (RN-Meg).