Oron för de globala hälsoeffekterna efter kärnkraftsolyckorna i Tjernobyl och Fukushima visar tydligt behoven av att identifiera kort-och långsiktiga hälsoeffekter som skulle kunna bli följden av framtida olyckor. För detta krävs tillförlitliga och korrekta uppskattningar av stråldoserna för den drabbade befolkningen. I en artikel av André Bouville et al, föreslås en systematisk metod omfattande sju riktlinjer för att uppskatta stråldoser för utvärdering av hälsorisker till följd av en kärnkraftsolycka.

För att kunna göra en riskprognos och senare epidemiologiska studier ställer man sig två frågor:

– Direkt efter olyckan: vilka hälsoeffekter kan förväntas som konsekvens av olyckan?

– År efter olyckan: vilka var de faktiska hälsokonsekvenserna efter olyckan?

Författarna har utgått från de fyra stora kärnreaktorolyckor som inträffat under kärnkraftsproduktion (i Windscale 1957, Three Mile Island 1979, Tjernobyl 1986 och Fukushima 2011). Omständigheterna kring dessa olyckor har varit varierade, vilket de också kan förväntas vara i eventuella framtida olyckor. De riktlinjer som rekommenderas här är avsedda att underlätta att få tillförlitliga dosuppskattningar för en rad olika exponeringsförhållanden.