I januari 2014 publicerades en studie av 4171 barn som behandlats för cancer mellan 1942 och 1986 i Storbritannien och Frankrike. Syftet var att kartlägga den behandlingsinducerade risken, ffa pga av strålbehandling, för bensarkom efter anticancerbehandling. För att uppskatta stråldosen utvecklades för varje individ ett slags matematisk fantom. Medianuppföljningen var 26 år efter cancerdiagnos. 39 patienter (varav 33 hade erhålllit strålbehandling) utvecklade sarkom i 16 olika ben (majoriteten i huvud och bäcken). Osteosarkom (30 st) var den vanligaste histologin. Medianvärden för absorberad dos till benen var 0,48 Gy (0,00-179,83Gy). Incidensen för bensarkom var ca 45 gånger högre än förväntat i den generella populationen (95% CI 31,0-59,8). Risken för sekundära bensarkom ökade långsamt upp till en kumulativ absorberad stråldos (till skelettet) på 15 Gy (Hazard Ratio = HR 8,2)och därefter skedde en snabb ökning (HR för 30 Gy och mer 117,9). Författarna konkluderade att incidensen av sekundära bensarkom skulle kunna minskas genom att sänka stråldoserna.

Radiat Environ Biophys DOI 10.1007/s00411-013-0510-9