Psykologisk utvärdering en månad efter Fukushimakatastrofen av 424 hjälparbetare har genomförts. Hjälparbetarna utgjordes av läkare, sjuksköterskor samt specialtränad medicinsk personal som verkar under den akuta fasen av medicinska katastrofer. Deltagarna i undersökningen var >18 år, talade japanska, samt var fysiskt och psykiskt kapabla att delta i undersökningen. Undersökningen visade att 9,2% av de tillfrågade var oroliga för exponering för strålning. Detta associerade även med högre tal på skalor som bedömer generell psykisk stress, depressiva symtom, rädsla och känsla av hjälplöshet samt posttraumatiska stressymtom. Denna studie var en deskriptiv studie av ovan nämnda kohort, inga jämförande kontrollgupper finns [1].
De vanligaste psykologiska symtomen efter en katastrof är depression, oro, posttraumatisk stress samt olika somatiska symtom. Första året efter en katastrof ökar den psykologiska morbiditeten. Efter Tjernobylolyckan klassades mental ohälsa som det största problemet hos den vuxna allmänheten[2]. Man har även visat att arbetare som arbetade med att städa upp efter Tjernobylolyckan (”liquidators”) hade ökade psykiska besvär; en cohort från Estland hade ökad sjävmordsbenägenhet, en kohort från Ukraina hade ökad depression, posttraumatisk stress och svår huvudvärk jämfört med matchade kontroller [2].
Kunskapscentrum för strålningsmedicin vid katastrofer (KcRN) 