Hjärtsjukdom är en allvarlig biverkning av strålbehandling av överkroppen, som sätter in kliniskt 10-15 år efter behandlingen. Kroniskt kan den manifesteras som påskyndad atheroskleros, kardiomyopati och klaffskador. Som vi tidigare rapporterat är dos-responssambandet för hjärt-kärlsjukdom vid låga och medelhöga doser oklart, och olika mekanismer diskuteras. I en aktuell review-artikel påpekas att antaganden om lägre tröskelvärden än man tidigare förmodat för kliniskt signifikant strålinducerad hjärtsjukdom har gett avsevärd skjuts åt forskning om aktuella verkansmekanismer. Idag är minskad exponering av hjärtat enda sättet att hindra strålinducerad sjukdom, och ingen bot är känd. Farmakologisk och genetisk smådjursforskning är nu inriktad på att finna möjliga mål för behandling av strålinducerad hjärtsjukdom.