En nyligen publicerad svensk studie av Rääf et al belyser hur tyreoidea kan påverkas av strålning från flera olika radionuklider efter kärnkraftsolyckor. Resultaten i studien baseras på data efter Tjernobyl-olyckan. För att bedöma vilken stråldos tyreoidea erhållit har man vanligtvis baserat detta på ¹³¹I exponeringen. De data man tidigare utgått från efter Tjernobyl-olyckan är prover baserade på ¹³¹I i luften och i mjölk, för att ta i beaktande både inhalerad dos och intag via föda, utan att ta i beaktande andra radionuklider som kunde påverka den absorberade dosen till tyreoidea.

En nyutvecklad metod för att bedöma den totala absorberade dosen till tyreoidea (D_th,tot) tar just i beaktande inte bara ¹³¹I, utan också andra radionuklider, både de med kort halveringstid (¹³²I och ¹³²Te) och de med längre halveringstid (¹³⁴Cs och ¹³⁷Cs).

Resultaten visar att det relativa bidraget från ¹³¹I till den totala absorberade dosen till tyreoidea kan variera stort. Den totala absorberade dosen till tyreoidea under de första fem åren efter Tjernobyl-olyckan varierande mellan 0,5-4,1 mGy för barn och 0,3-3,3 mGy för vuxna. Bidraget från ¹³¹I, som uppkom genom inhalation eller konsumtion av mjölk, varierade stort mellan olika regioner och bedömdes vara 9-79 % hos barn och 4-58 % hos vuxna. Extern ¹³⁷Cs strålning från marken och exponering från intag av mat innehållande ¹³⁴Cs och ¹³⁷Cs bedömdes stå för den resterande dosen. Bidraget från andra radionuklider kan således utgöra upp till 96 % hos vuxna.

De stora variationerna i absorberad dos kan förklaras av regionala skillnader i lokalt nedfall, restriktioner när det gäller djurhållning och skillnader i intag av ¹³⁴Cs och ¹³⁷Cs via mat beroende på lokalt nedfall.

Således visar studien att det huvudsakliga bidraget till den totala absorberade dosen i tyreoidea (D_th,tot ) kom i vissa områden från extern exponering från marken och intern kontaminering av ¹³⁴Cs och ¹³⁷Cs, och inte från ¹³¹I. Denna metod kan i kommande epidemiologiska studier användas för att ta i beaktande bidraget från framför allt ¹³⁴C och ¹³⁷C vid beräkningar av den totala absorberade dosen till tyreoidea efter kärnkraftsolyckor.

Vår bedömning: Denna studie visar på vikten av att ta i beaktande olika bidragande orsaker till absorberad dos i tyreoidea efter kärnkraftsolyckor. Om den absorberade dosen till tyreoidea i vissa regioner främst kan bero på andra nuklider än ¹³¹I, kan detta komma att tas i beaktande i framtida utformning av både rekommendationer för intag av stabilt jod och hur lokala restriktioner vad gäller jordbruk skall utformas.