En modell för att uppskatta total stråldos till sköldkörteln (tyreoidea) efter Tjernobyl

En nyligen publicerad svensk studie av Rääf et al belyser hur tyreoidea kan påverkas av strålning från flera olika radionuklider efter kärnkraftsolyckor. Resultaten i studien baseras på data efter Tjernobyl-olyckan. För att bedöma vilken stråldos tyreoidea erhållit har man vanligtvis baserat detta på 131I exponeringen. De data man tidigare utgått från efter Tjernobyl-olyckan är prover baserade på 131I i luften och i mjölk, för att ta i beaktande både inhalerad dos och intag via föda, utan att ta i beaktande andra radionuklider som kunde påverka den absorberade dosen till tyreoidea.

En nyutvecklad metod för att bedöma den totala absorberade dosen till tyreoidea (Dth,tot) tar just i beaktande inte bara 131I, utan också andra radionuklider, både de med kort halveringstid (132I och 132Te) och de med längre halveringstid (134Cs och 137Cs).

Resultaten visar att det relativa bidraget från 131I till den totala absorberade dosen till tyreoidea kan variera stort. Den totala absorberade dosen till tyreoidea under de första fem åren efter Tjernobyl-olyckan varierande mellan 0,5-4,1 mGy för barn och 0,3-3,3 mGy för vuxna. Bidraget från 131I, som uppkom genom inhalation eller konsumtion av mjölk, varierade stort mellan olika regioner och bedömdes vara 9-79 % hos barn och 4-58 % hos vuxna. Extern 137Cs strålning från marken och exponering från intag av mat innehållande 134Cs och 137Cs bedömdes stå för den resterande dosen. Bidraget från andra radionuklider kan således utgöra upp till 96 % hos vuxna.

De stora variationerna i absorberad dos kan förklaras av regionala skillnader i lokalt nedfall, restriktioner när det gäller djurhållning och skillnader i intag av 134Cs och 137Cs via mat beroende på lokalt nedfall.

Således visar studien att det huvudsakliga bidraget till den totala absorberade dosen i tyreoidea (Dth,tot ) kom i vissa områden från extern exponering från marken och intern kontaminering av 134Cs och 137Cs, och inte från 131I. Denna metod kan i kommande epidemiologiska studier användas för att ta i beaktande bidraget från framför allt 134C och 137C vid beräkningar av den totala absorberade dosen till tyreoidea efter kärnkraftsolyckor.

Vår bedömning: Denna studie visar på vikten av att ta i beaktande olika bidragande orsaker till absorberad dos i tyreoidea efter kärnkraftsolyckor. Om den absorberade dosen till tyreoidea i vissa regioner främst kan bero på andra nuklider än 131I, kan detta komma att tas i beaktande i framtida utformning av både rekommendationer för intag av stabilt jod och hur lokala restriktioner vad gäller jordbruk skall utformas.