Så rubricerar den amerikanske strålskyddsfysikern Andy Karam en bekymrad notis i den tyska tidskriften StrahlenschutzPraxis 23:4 (2017) 82-83 (tyvärr finns notisen inte på nätet). Andy berättar att han i april 2011 fick ge 1200 japanska läkare och blåljuspersonal en åttatimmars kurs om strålning och relevanta medicinska åtgärder. Förvånad över det dåliga kunskapsläget i Japan har han undersökt situationen i USA, Australien och Storbritannien och funnit att det är precis lika illa där. Visst finns det briljanta experter, men de flesta läkare har inte fått en enda timmes utbildning om strålningsverkan eller lämpliga åtgärde. Sannolikt har detta orsakat stor skada, t ex misstänks många tusentals kvinnor i Europa efter Tjernobyl ha råtts till strålningsmedicinskt helt omotiverade aborter. Han drar slutsatsen att utbildning av läkare behövs och även skulle ge värdefull information till allmänheten, som tenderar att lita till läkare för information. Det skulle ha väsentlig betydelse i händelse av en stor strålningsolycka, avslutar han.

Vår bedömning är att situationen sannolikt är likartad i Sverige. Andy Karams förslag till lösning, utbildning av läkare, är lika självklart som bekymmersamt: Har det i många år varit svårt att få in adekvat utbildning om strålning i den generella läkarutbildningen så lär det inte heller vara så lätt nu. Vi tror att man i det här skedet måste koncentrera sig på de läkare som redan har ett specialintresse för strålning (och/eller andra genotoxiska agens) och uppmuntra dem att sprida sina kunskaper via seminarier, kåserier, bloggar och så vidare, samtidigt som man fortsätter att agera för en framtida läkarutbildning som även behandlar strålningsfrågor.