Den internationella strålskyddskommissionen ICRP och European Radiation Protection ordnar gemensamt symposium i Paris 2017-10-10–12. Mer info finns på
http://icrp-erpw2017.com/
Månadsarkiv: januari 2017
Radiation effects and sources – publikation från UNEP
FN:s miljöprogram (UNEP, The United Nations Environment Programme) hjälper länder att genomföra en miljövänlig politik och praxis. Att hjälpa allmänheten att förstå strålning och hur den påverkar livet på den här planeten tillhör en av huvuduppgifterna för UNEP. UNEP har nyligen producerat en broschyr ”Radiation effects and sources”, som riktar sig till allmänheten och innehåller tre delar: Vad är strålning? Hur påverkar den oss? Var kommer strålning ifrån?
I den första delen går man, på ett enkelt och sakligt sätt, igenom olika typer av strålning, hur man mäter strålning och de olika enheterna för detta. I del två beskrivs översiktligt hur strålning kan leda till DNA-skador och celldöd, något som också utnyttjas vid terapeutisk behandling av cancer. Tidiga effekter som akut strålsjuka (ARS = acute radiation syndrome) och senare effekter såsom utveckling av olika typer av cancer samt påverkan på växter och djur tas upp. I den sista delen talar man om extern/intern, naturlig/artificiell, kosmisk/markbunden strålning. Användning inom medicin, kärnkraft, kärnvapen samt industri tas upp och man nämner också kort om de större olyckorna i Tjernobyl och Fukushima.
Individuell extern dosmätning hos elever i Fukushimaregionen jämfört med övriga Japan och Europa
Skolelever boende i Fukushima har initierat en studie där de önskade jämföra sina individuella externa stråldoser (exponering) med individuella externa stråldoser för människor i andra delar av Japan och i andra länder. Studien (N Adachi et al) jämför 12 gymnasieskolor i Japan, varav sex stycken inom Fukushimaregionen, fyra skolor i Frankrike, åtta i Polen samt två i Vitryssland. Elever och lärare (n=216) fick bära en ”D-Shuttle”, dvs en elektronisk personlig dosimeter som kan avläsa aktuell stråldos varje timme, under 14 dagar (2014). Samtidigt fördes dagbok om var de befann sig och eventuella aktiviteter. Medianvärdet för individuella doser/h för individer i de sex skolorna inom Fukushimaregionen mättes till 0,07-0,10 mSv h-1 och individer i de Japanska skolorna utanför denna region 0,06-0,09 mSv h-1. Motsvarande doser för deltagarna från Frankrike, Polen och Vitryssland var 0,06-0,11 mSv h-1.
De årliga externa individuella doserna inom varje region (i Fukushimaregionen 0,63-0,97 mSv y -1, övriga Japan 0,55-0,87 mSv y -1, Europa 0,51-1,10 mSv y -1 (0,09 i Vitryssland)) ligger väl inom intervallet för de doser som bedömes orsakas av den markbundna bakgrundsstrålningen i andra regioner/länder.
Vår kommentar: Således finns ingen ökad genomsnittlig extern dosexponering av de boende i de undersökta områdena jämfört med andra regioner och länder. Visserligen är den naturliga bakgrundsstrålningen i allmänhet något lägre i Japan, men det är ändå påfallande att de flesta eleverna hade årliga externdoser under 1 mSv. Intressant att notera är att hos eleverna i Fukushima var dosen högre när de vistades i hemmet jämfört med skolan medan de i Ena (utanför Fukushimaregionen) var något högre vid vistelse i skolan. Detta beroende på sanering av skolområden i Fukushima samt byggmaterial i skolbyggnader (skola i Fukushima av byggt av betong, i Ena av granit) jämfört med egna hem (i Fukushima byggda av trä).
Internetbaserad information från ICRP till personal i hälso- och sjukvård om risker och nytta med medicinska undersökningar med joniserande strålning
Internet är en ovärderlig källa för kunskap, men för att informationen skall vara användbar måste den vara bra och tillförlitlig – ett enkelt men viktigt faktum. International Commission on Radiological Protection (ICRP) har nu gjort en uppdatering av sin egen webbaserade modul från 2001 ”Radiation and your patient: a guide for medical practioners” (översättning ung: ”Strålning och din patient – en guide för medicinsk personal). År 2016 publicerade Demeter et al en artikel om hur man praktiskt genomfört denna uppdatering samt resultat i korthet. Metoden bestod i att man granskade både den tidigare, egna versionen från 2001 men även andra webbaserade, respekterade informationskällor t. ex. www.iaea.org; www.unscear.org, www.who.int/ionizing _radiation/en/) samt ”peer-reviewed” källor. Denna uppdaterade webinformation från ICRP vänder sig till hälso- och sjukvårdspersonal, med fokus på anställda inom primärvården, och är skriven i ett ”frågor-och-svar format” som tar fasta på praktiska frågor om strålsäkerhet inom medicin. Man tar upp frågor om risk och nytta kring en rad medicinska områden där joniserande strålning används idag, inte bara traditionell bilddiagnostisk, utan även det bredare området nuklearmedicin samt radioterapi, inklusive den mindre men mer målstyrda terapigrenen radiofarmaceutika. Dokumentet diskuterar även tankegångar kring risker för specifika subgrupper av patienter (t ex gravida kvinnor, barn, ammande kvinnor), allmänt om strålning mm.
Vår reflektion över detta webbaserade dokument är att det är lättläst, mycket praktiskt orienterat och tar upp relevanta frågor och torde därför vara till stor nytta för hälso-och sjukvårdspersonal över hela världen. Demeter et al påpekar i sin artikel mycket adekvat att det är viktigt att webbaserad information bibehålls relevant och på en lagom nivå för mottagaren och vår bedömning är att detta i dagsläget har lyckats.
Internupptag av radio-cesium hos personer boende nära Fukushimakraftverket i anslutning olyckan.
Författare från National Institute of Radiological Sciences (NIRS) i Tokyo redovisar i en aktuell artikel i Health Physics ref data från helkropps(WB)mätningar utförda på 174 invånare (varav 47 barn) boende nära kärnkraftverket i Fukushima Dai-Ichi 2011. Mätningarna utfördes i juni-juli 2011, dvs cirka 4 månader efter den stora kärnkraftsolycka som förorsakade utsläpp av bl a radio-cesium, främst Cs-134 men också Cs-137. Dessa radionuklider kunde detekteras hos 29% av de undersökta vuxna, 4% av barnen. Enligt författarna skedde denna kontaminering huvudsakligen som en konsekvens av inhalation. Man kunde hos vuxna som mest uppmäta en individuell intecknad effektiv dos (CED) på 0,63 mSv (90:e övre percentilen 0,1 mSv). Dosnivån hos män var signifikant högre än hos kvinnor, vilket författarna anser kunna förklaras av större intag och/eller längre biologisk halveringstid för cesium hos männen. Maximalt uppmätt CED var i barngruppen 0,2 mSv.
Vår kommentar: Här publicerade helkroppsdata kring intern kontamination med radio-cesium hos personer boende nära kärnkraftverket i anslutning till olyckan 2011 är i linje med tidigare rapporterade fynd från Japan Atomic Energy Agency (JAEA). Doserna är låga. Tack vare tidig informationsspridning, inklusive födorestriktioner, anses intag av radio-cesium via magtarmkanalen/ingestion ha varit försumbar.