Uppföljning ger oss lärdomar…..

Det har nu gått 30 år sedan kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl samt 5 år sedan den i Fukushima. Många uppföljningar, studier och inlägg har skrivits och rapporterats. Av dessa typer av sällanhändelser har vi mycket att lära från varje enskild händelse, som också är unik i sitt slag. Några av de publicerade artiklarna kan ses nedan.

T Shimura et al sammanfattar de hälsoåtgärder som genomförts i Japan för att minska strålexponeringen till allmänheten, såsom evakuering och kontroll av distribueringen av livsmedel. Författarna poängterar också att risk-kommunikation är en viktig fråga även under bederskapsarbete och att tillförlitlig vetenskaplig information bör fortsätta spridas till strålningsdrabbade områden även under senare faser.

S Nomura et al rapporterar i en artikel om tidiga åtgärder för att minska risken för intern strålexponering efter Fukushima-olyckan. Effektiviteten av tidig evakuering och inomhusskydd var uppenbart begränsad gällande riskerna för intern strålexponering och beslut om dessa tidiga åtgärder bör göras genom att noggrant balansera fördelar, t.ex förhindra akuta yttre strålskador, och förhindra potentiella hälsorisker, såsom fysisk påfrestning som kan vara dödlig för äldre och sjuka vid evakuering.

Akabayashi och Hayashi argumenterar i en artikel att den obligatoriska evakueringen inte var etiskt motiverad om regeringens syfte var att minska riskerna av strålexponering och hävdar att regeringens syfte snarare var att upprätthålla den allmänna ordningen. Man framhåller vikten av att vid folkhälsoinsatser ta hänsyn till andra syften än underhåll och förebyggande av hälsa, vilket kan göra det lättare att motivera en onödig begränsning av den personliga friheten.
Vår kommentar: Återigen framkommer synpunkter om kommunikation och vikten av att denna genomförs på ett vetenskapligt, strukturerat sett under en längre tid. Man kan också tillägga att vetenskaplig information till allmänheten bör framföras med ett språk som lekmän förstår för att de själva ska kunna ta ställning till ev åtgärder för sin egen/familjens säkerhet.

Strålterapi och komplikationer från hjärtats klaffar – en aktuell översikt

Strålning mot bröstkorgen utgör en viktig kurativ behandlingsmodalitet vid ett flertal cancerformer, såsom Hodgkins lymfom och bröstcancer. Priset för en på detta sätt botad primärtumör är dock viss risk för strålningsinducerade skador på hjärtats klaffar. Som regel blir sådana skador ej kliniskt märkbara förrän efter en latensperiod på ca 10-20 år och manifesteras då vanligen som kalkinlagring eller fibros i klaffarna, ledande till dålig funktion. Risken är relaterad till mottagen stråldos, tidsintervall från exponering samt användning av samtidig kemoterapi. Skadorna kan i sig motivera hjärtkirurgi, vilken då ofta kompliceras av andra strålningsutlösta mediastinala vävnadsförändringar, såsom lungfibros och perikardiell konstriktion.

En välskriven översiktsartikel inom området, författad av Gujral och medarbetare vid St Bartholomews sjukhus i London, publicerades nyligen i tidskriften Heart (http://heart.bmj.com/content/102/4/269.abstract). Författarna listar en rad genomförda långtidsuppföljningar och sammanfattar även aktuellt kunnande kring såväl patofysiologiska mekanismer som uppdaterad diagnostik. Vad gäller prevalens av kliniskt betydelsefulla klaffskador anses data vara osäkra, men nivåer kring 0,5-4% inom ca 20 år från strålexponering anges som sannolika. Författarna diskuterar även hur nya tekniker inom modern radioterapi, såsom intensity modulated radiotherapy (IMRT) och protonterapi, kan reducera strålexponeringen, och därmed minska de långsiktiga  komplikationsriskerna, utan att den primära behandlingseffekten försämras.