Datortomografi (CT) är en röntgenmetod som används för att diagnostisera och följa upp behandlingseffekten vid olika medicinska tillstånd. En CT-undersökning ger ofta detaljerad information om olika sjukdomstillstånd och är ett viktigt diagnostiskt redskap. Användningen har under de senaste åren ökat markant. Den enskilda dosen vid en diagnostisk CT-undersökning är låg, ca 5-10mSv beroende på vilket område av kroppen som avbildas, och utgör ingen omedelbar hälsorisk för patienten. Mot bakgrund av den ökade användningen av undersökningstekniken finns dock farhågor att sena negativa hälsoeffekter (t.ex. cancer) skulle kunna uppkomma efter de låga doser av strålning som undersökningen medför. Barn är en samhällsgrupp som kan vara känsligare för de långsiktiga negativa effekterna; de är känsligare för strålning och har dessutom en lång förväntad överlevnad och därmed längre tid att utveckla strålinducerad cancer.
EPI-CT är en internationell studie som syftar till att epidemiologiskt kartlägga om barn som genomgår CT-undersökning, senare i livet har ökad risk för cancer (pga stråldosen från undersökningen). I en nyligen publicerad artikel beskriver Bosch de Baesa et al design, metod och utmaningar i studien. I korthet är EPI-CT en Europeisk studie som utgår från data från nationella studier i Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Norge, Spanien, Sverige och Storbritannien och beräknar inkludera ca 1,2 miljoner pediatriska patienter som genomgått minst en CT före 22 års ålder (patienterna skall vara cancerfria vid den första CT:n). Patienterna identifieras via de radiologiska avdelningarna på deltagande sjukhus och följs därefter via nationella register för att utvärdera incidens och mortalitet av leukemi, cancer och icke-cancerrelaterade sjukdomar. Uppföljning sker även i vuxen ålder (undantag Frankrike och Tyskland). Doser från samtliga CT-undersökningar som en studieindivid genomgått på respektive deltagande studiesjukhus kommer att samlas in.
Utmaningarna för att få ett tillförlitligt resultat är dock många. Författarna i nämnd artikel diskuterar några av utmaningarna och hur man försöker korrigera för eller estimera hur osäkerheter och fel påverkar resultat och riskestimering i studien.
- Emigration påverkar riskestimeringen. Substudier i länder där emigrationsdata finns tillgängliga kommer att utföras för att uppskatta hur stort detta fel är i hela kohorten.
- Mortalitetsdata är ej tillgängligt i två länder och simuleringsstudier baserade på analyser från andra länder som deltar i studien, kommer därför att utföras för att utvärdera hur dessa saknade data påverkar utfallet.
- Doser från CT-undersökningar utförda på andra sjukhus samt från andra radiologiska metoder än CT kommer ej att tas med i beräkningen. Publicerade data från två av länderna tyder dock på att dessa problem endast torde ha en begränsad påverkan på riskestimeringen.
- Rekonstruktion av doser: för att kunna göra en korrekt uppskattning av hälsoeffekterna från lågdos strålning krävs noggrann dosimetri samt uppskattning av osäkerheter och fel. Genom att kombinera information från nationella undersökningar på doser från CT-undersökningar, standardundersökningsprotokoll från olika sjukhus vid olika tider samt de faktiska inställningarna, ämnar EPI-CT-studien att förbättra metoden för uppskattning av doser till olika organ.
- Ytterligare fel som författarna diskuterar är socioekonomiskt status, ”confounding by indication” (indikationen för CT är en riskfaktor för att utveckla cancer) och ”reverse causation” (tidiga symtom på cancer utgör indikationen för CT-undersökningen).
Sammantaget ger denna analys av ett stort patientmaterial förhoppningen om att kunna ge ett svar på huruvida låga stråldoser efter CT-undersökningar av barn ger ökad risk för leukemi samt eventuellt hjärntumörer och andra cancrar senare i livet. Idag är cancersjukdomar vanliga och trots ett stort patientmaterial kan det därför bli delikat att hitta en säkerställd riskökning som beror på strålnigen. Ett intressant komplement till ovan pågående studie är därför resultaten från Matthews et al, 2013, BMJ. I denna studie undersökte man 680 000 individer som genomgått CT under barndoms- eller ungdomsåren (mellan åren 1985-2005) och fann en ökad incidence rate ratio (IRR) avseende cancer för individer som genomgått CT jämfört med individer som inte genomgått CT. IRR var högre efter exponering vid yngre åldrar (P<0,001 för trend). Sammantaget drog författarna slutsatsen att den ökade cancerförekomsten efter CT huvudsakligen berodde på strålning. CT-undersökningar från idag har dock troligen lägre stråldoser, men en viss ökning av risken för cancer kan fortfarande vara sannolik.
Vid granskning av bägge dessa studier är det dock viktigt att påpeka att i dagsläget torde nyttan av medicinskt indicerade CT-undersökningar väl överväga den eventuella, teoretiska riskökningen för cancer senare i livet.