Av statistiska skäl har man aldrig kunnat påvisa ärftliga skador till följd av bestrålning av människor. DNA-skador i bomböverlevarnas kroppsceller uppträder dock med väntad frekvens, och på försöksdjur där det går att göra kontrollerade korsningar kunde man redan 1927 bevisa att strålning orsakar genetisk skada. Ingen seriös bedömare ifrågasätter att människor också får ärftliga skador, men bedömningar av riskens storlek måste till stor del vila på extrapolering från djurförsök. 

En viktig och hittills föga studerad komponent i denna risk är de multifaktoriella sjukdomarna som betingas av många samverkande gener och miljöfaktorer. RERF, den gemensamma japansk-amerikanska stiftelsen för studier av atombombsöverlevare, har nu redovisat en studie av sådana sjukdomar (diverse hjärt-kärlsjukdomar, diabetes mellitus samt stroke) bland 11 951 barn till överlevare. Man hittade inte heller i denna studie någon signifikant överfrekvens av genetiska skador, vilket stämmer med vad man rent statistiskt väntade sig, men påpekar att studiegruppens genomsnittsålder ännu är låg (ca 49 år) i förhållande till de studerade sjukdomarna och att man avser fortsätta följa gruppen under lång tid.