Naoto Morimura och kollegor är medlemmar i Japanese Association for Acute Medicine, emergency Task Force on the Fukushima Nuclear Power Plant Accident (JAAM-TF-FNPPA). De beskriver i sin artikel hur beredskapen för en kärnkraftsolycka (läs Fukushima Daiichi), var planerad och hur det fungerade/inte fungerade i samband med den stora olyckan i Fukushima. Japanese Association for Acute Medicine (JAAM) insåg vikten av att stärka den katastrofmedicinska beredskapen, som tillägg till den akuta strålmedicinska vården, för personal som arbetade i frontlinjen, i en miljö som utgjorde risk för strålning och för en storskalig sekundär katastrofexponering. Trettiofyra läkare sändes till katastrofområdet som medicinska rådgivare, riktlinjer för händelse av multiskadade offer skapades och reviderades samt kompletterades med samordning och råd om transport av patienter. Fyrtionio läkare ledde arbetet med triagering, initial behandling och sanering. Totalt 261 patienter togs omhand av de ditsända läkarna, mellan den 11 mars och den 16 december 2011. Ingen av de åtta patienter med extern radioaktiv kontaminering utvecklat akut strålningssyndrom. Enl TEPCO fanns det sex arbetare, vars stråldos översteg 250 mSv (range 311-679 mSv), som är den japanska gränsen för strålexponering under ca 1 års arbete inom räddningstjänsten.
Läs hela artikeln: Naoto Morimura