Månadsarkiv: januari 2019

Lågdos joniserande strålning i barndomen ökar sannolikheten för senare utveckling av akut leukemi – dags att ompröva våra riskbedömningar?

Publicerad den av
Svara

Benmärgen tillhör kroppens mest strålkänsliga organ. Det är sedan tidigare väl känt att moderata till höga doser av joniserande strålning ökar risken hos främst barn att insjukna i leukemi, och att leukemi då uppstår tidigare än andra strålningsrelaterade maligniteter. Mindre är känt beträffande effekter av lägre doser. Det har bl a framförts att 100 mSv kan utgöra en ”tröskeldos”, under vilken någon ökad risk för leukemi ej uppstår. I en viktig ny publikation i Lancet Haematology har en multinationell grupp av forskare i en omfattande epidemiologisk kartläggning studerat huruvida lågdos strålning kan medföra en ökad leukemirisk (Little et al, länk).

Gruppen undersökte 9 stora kohorter från Kanada, Frankrike, Japan, Sverige, Storbritannien och USA med totalt 262.573 individer som exponerats för maximalt 100 mSv, under tidsperioden 1915 till 2004. Man begränsade analysen till individer som var yngre än 21 år vid första dosexponeringen. Individuell uppföljningstid var cirka 20 år, total genomsnittlig kumulativ dos till den aktiva benmärgen beräknades till 20 mSv. Total noterades 221 leukemier, varav 79 akut myeloisk leukemi (AML) och 40 akut lymfatisk leukemi (ALL). Den relativa risken vid 100 mSv för AML beräknades till 3·09 (95% CI 1·41–5·92; ptrend=0·008), för ALL till 5·66 (1·35–19·71; ptrend=0·023). Exponering 2-5 år före diagnos eller död verkade särskilt påverka den ökade risken. Man fann därutöver att ”excess absolute risks” vid 100 mSv var cirka 0,1 – 0,4 sjukdomsfall eller dödsfall per 10.000 personår.

Vår kommentar: Studien ger nya och viktiga belägg för att även lägre doser av joniserande strålning till barn – ungdomar kan öka risken för insjuknande i akut leukemi. Denna riskökning ter sig inte överväldigande, men statistiskt signifikant och relevant. Författarna kommenterar att mot bakgrund av de aktuella fynden synes nuvarande system för strålskydd vara ”prudent” och ”not overly protective”. Möjligen skulle tolkningen kunna göras något tydligare, mer oroväckande. De nämner även att dessa data stöder pågående ansträngningar, t ex Image Gently-kampanjen (länk), att söka minimera onödig användning av radiologisk diagnostik, främst för barn, inom sjukvården – en ståndpunkt vi helhjärtat instämmer i.

Internationella strålskyddskommissionen ICRP och Internationella strålmåttskommissionen ICRU 90 år – jubileumssymposium på Strålsäkerhetsmyndigheten

Publicerad den av
Svara

År 2018 firade dessa båda kommissioner sina 90-årsjubileer i Stockholm, eftersom de båda officiellt påbörjade sitt arbete vid den andra Internationella Radiologikongressen som hölls just i Stockholm 1928. För att fira denna tilldragelse arrangerade Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) i oktober tillsammans med ICRP och ICRU ett mycket uppskattat symposium. Där belystes 90 års framsteg inom strålningsforskning och strålskydd, med fokus mot framtiden och kommande utveckling inom vetenskap och samhälle.

Programmet omfattade ett femtontal föredrag av framträdande experter från ICRP och ICRU (och på ett hörn även KcRN) och flera paneldiskussioner. Symposiet lockade flera hundra deltagare från Sverige och andra länder. Programmet presenteras, och nästan samtliga presentationer kan laddas ner, från den engelska delen av SSM:s webbplats.

Vår kommentar: Vi rekommenderar verkligen starkt ett studium av de aktuella presentationerna. Vi lärde oss själva mycket under symposiets två dagar och det känns betryggande att SSM kan och vill ordna evenemang av den här kalibern.

 

Ny IAEA-guide: När upphör ett nödläge?

Publicerad den av
Svara

En av många utmaningar för myndigheter som förbereder sig för nukleära eller radiologiska nödsituationer handlar om avslutningen: När ska man formellt avsluta en nödsituation? Hur ska övergången till ett ”normalt” tillstånd bäst skötas, och är det ”normala” att det uppkommer en befintlig exponeringssituation (”omgivning med joniserande strålning” enligt svensk förordningsnomenklatur) eller att man återgår till en planerad exponeringssituation (”verksamhet med joniserande strålning”)? En ny säkerhetshandbok från IAEA, GSG 11, ger vägledning och rekommendationer om dessa viktiga och svåra frågor, för vilka det hittills inte funnits särskilt mycket internationella råd.

Handboken ger vägledning om ämnen som hur man bestämmer när man ska lyfta skyddsåtgärder som införts under nödläget, inklusive evakueringar och begränsningar av konsumtionen av lokala produkter. Den stöder nationella myndigheter i att utveckla arrangemang för sådana beslut som en del av deras övergripande beredskapsinsats. Texten innehåller både utförliga resonerande delar om problem och målkonflikter, och ganska ingående tekniska råd t ex om operativa åtgärdsnivåer (operational intervention levels, OIL). Fyra konkreta exempel presenteras också utförligt, nämligen Fukushima-olyckan och Goîania-händelsen som båda genererade befintliga exponeringssituationer samt Paks-transportolyckan och Hueypoxtla-stölden av en terapistrålkälla, vilka båda slutade med återgång till en planerad exponeringssituation.

Med denna handbok underlättas genomförandet av kraven i IAEA:s ”Safety Standards” GSR 7 om beredskap och GSR 3 om strålsäkerhet. Utbildningsmaterial om GSG 11 kommer att publiceras under kommande månader.

Vår bedömning: Handboken avser att avhjälpa en skriande brist på vettiga råd. Efter såväl Tjernobyl som Fukushima har det uppstått besvärliga problem både med att rent formellt avgöra att ett nödläge upphört, och med att hantera den uppkomna ”befintliga” exponeringssituationen. Den Internationella strålskyddskommissionen, ICRP, hade strax före Fukushima i sin Publikation 111 tagit upp dessa frågor, men har sedan konstaterat att ytterligare och delvis modifierad vägledning uppenbarligen behövdes. Arbete med att uppdatera ICRP-rapporten pågår, och det är på ett sätt synd att IAEA fullföljt den här handboken utan att invänta ICRP som kan arbeta friare än IAEA. Å andra sidan är behovet av råd verkligen stort och med tanke på risken för kommande nukleära och radiologiska händelser ska vi nog vara tacksamma att IAEA slutfört sitt arbete så snabbt, och därigenom inte har låtit det bästa bli det godas fiende.