Ny fyllig uppdatering från UNSCEAR om biologiska mekanismer och bedömningsgrunder för cancerrisk från lågdosstrålning

FNs vetenskapliga strålningskommitté UNSCEAR (United Nations Scientific Committee on the Effects of Atomic Radiation) har  utkommit med sista delen av ”1920/21 års rapport”, Volume III Annex C, Biological mechanisms relevant for the inference of cancer risks from low-dose and low-dose-rate radiation, tryckt i New York i slutet av 2021. Annexet sammanfattar enligt UNSCEARs sekretariat aktuell kunskap om de biologiska mekanismerna bakom strålverkningar vid låga doser och dosrater, och bedömer implikationerna för förståelsen av cancerutvecklingsprocesser efter exponering för joniserande strålning och för dos-responssamband för strålningsorsakad cancer. Med andra ord, UNSCEAR återkommer till de frågor man sedan decennier bevakat, vilket också framgår av ett långt inledande avsnitt om vad UNSCEAR tidigare observerat.

Rapporten är som vanligt en massiv historia på 244 sidor och 724 referenser till olika vetenskapliga arbeten. Man anger vilka biologiska mekanismer man anser vara av betydelse för dos-responsförhållanden, nämligen: DNA-skador; DNA-skadesignalering, kromatinomformning och epigenetik; effekter på andra signalförmedlingsvägar; gen- och proteinexpression; DNA-reparation och effekter på somatiska celler; genomisk instabilitet, bystander-effekter, skador på icke-nukleära cellkomponenter, adaptiv respons och hyperkänslighet för strålning; stamceller och målcellpopulationer för strålningscarcinogenes; samt effekter observerade på hela organismen (vilket till stor del innebär epidemiologiska data); allt pedagogiskt sammanfattat i överskådliga tabeller.

Ett följande kapitel avhandlar integrering av data på olika organisationsnivåer och modellering av cancermekanismer. Kapitlet sägs i sin första mening presentera matematiska modeller som utvecklats för att beskriva olika organisationsnivåer och analysera carcinogenesens mekanismer, men den som hoppas få kända formler illustrerade och förklarade blir besviken – kapitlet innehåller inte en enda ekvation utan den som vill bilda sig får gå till de originalarbeten som citeras i de återigen överskådliga sammanfattande tabellerna.

Nästa kapitel sammanfattar implikationerna härledning av cancerrisker och ger starkt stöd åt det nuvarande LNT-paradigmet, alltså att stråldoser på alla nivåer kan orsaka cancer i proportion till dosens storlek och att inget talar för något tröskelvärde under vilket strålningen skulle vara ”ofarlig” eller rentav ”nyttig”, och att varken ”non-targeted effects” (som genomisk instabilitet och bystander-effekter) eller modulerande mekanismer som adaptiv respons förefaller kunna förändra den bedömningen.

Rapporten lämnar också anvisningar för kommande forskning, och preciserar ett antal områden där man anser att det behövs mer kvantitativa data, större reproducerbarhet och bättre jämförbarhet.

Sammanfattningsvis går rapporten sedan igenom mekanismer och vägar som kan påverka cancerfrekvensen efter bestrålning (DNA-skador och kromosomaberrationer), skillnader i dessa mellan låga och moderata doser (nja, knappast), dos-responsförhållandets form (linjärt åtminstone ner till 10 mGy låg-LET-strålning), eventuella tröskeleffekter (osannolika), kopplingar mellan mekanismer och epidemiologiska data (rapporten föreslår användning av biomarkörer samt utnyttjande av mekanistisk kunskap för modellering av cancerrisk), vävnadsspecifika skillnader i cancermekanism (ja, leukemier kontra solida tumörer, stamceller kontra differentierade celler), samt skillnader mellan hög- och låg-LET-strålning (mer komplexa skador vid hög LET men inget som talar för att nuvarande strålskyddsregler behöver ändras).

Rapporten har också ett värdefullt appendix om “Principles and criteria for ensuring the quality of the committee’s reviews of experimental studies of radiation exposure”, en fyllig ordlista samt en förteckning över relevanta gener och proteiner.

Andrzej Wojcik vid Stockholms universitets Centre for Radiation Protection Research har skriviet en utmärkt kortfattad resumé av innehållet i UNSCEAR-rapporten. Hans analytiska och bitvis direkt underhållande sammanfattning lyfter fram de väsentliga iakttagelserna och uttrycker förvåning över de grupper (främst i USA) som fortfarande, trots den överväldigande bevisningen, ifrågasätter LNT-paradigmet och rentav tror att en ”säker tröskel” skulle kunna hindra obefogad rädsla för strålning. Samtidigt pekar han på brister även i UNSCEARs slutsatser, t ex den vikt som läggs vid biomarkörer fastän inga relevanta dylika ännu finns, och framför allt, att rapporten ger sken av att mekanistiska studier i sig skulle kunna användas för riskbedömning – han vidhåller att riskers storlek endast kan skattas genom observationer, dvs epidemiologiska data.

Vår bedömning: Som alla UNSCEAR-rapporter är detta en mycket värdefull sammanställning av ”state of the art” och bör finnas på varje strålningsforskares bokhylla (eller hårddisk/moln, dit rapporten kan laddas ned kostnadsfritt). Vi rekommenderar också alla läsare att ta del av prof Wojciks sammanfattning (som även den kan laddas ned kostnadsfritt) både som en lättläst introduktion och vägvisare genom den trots allt ganska tunglästa UNSCEAR-rapporten, och som ett memento om att även solen kan ha fläckar som bör observeras och beaktas.