Olyckan i Fukushima år 2011 och handläggningen av den har analyserats i flera rapporter. År 2016 kom en sammanställning publicerad i Health Physics Society av Horst Miska. I denna artikel går författaren igenom anledningen till att olyckan blev så allvarlig och både de radiologiska och icke-radiologiska konsekvenserna kartläggs grundligt.

Sammanfattningsvis lägger författaren stor vikt på TEPCO:s roll i olyckan. För det första, fanns det allvarliga misstag vid planeringen av anläggningen av kärnkraftverket 1965; vetenskapen om jordbävningar var då tämligen begränsad och risken för jordbävning i området underskattades. Vidare hade TEPCO senare underlåtit att genomföra uppgradering av säkerheten samt var försenad med av myndighet begärd utvärdering av den seismiska säkerheten. Efter två andra stora kärnkraftsolyckor (bl a Tjernobyl) infördes i många länder åtgärder mot svåra olyckor (bl a för att minska risken för vätgasexplosioner); dessa motåtgärder blev dock inte installerade i Fukushima eftersom de klassades som frivilliga i Japan. Slutligen underskattades sannolikheten för och höjden på tsunamin som följde efter jordbävningen.

Förutom detta kritiseras TEPCO för organisatoriska problem på platsen för olyckan; bristande kunskap, träning, felaktiga manualer, kompatibilitetsproblem med utrustningen och brister i kommunikationen. Sammantaget exponerades sex TEPCO-arbetare för doser >250mSv (max 679mSv), men ingen fick deterministiska skador.

Off-site svaret på olyckan beskrivs i relation till katastroftillståndet i övrigt med de snabbt ökande evakueringszonerna direkt efter olyckan. Invånarna följde rekommendationerna om evakuering omgående; ibland med bara kläderna på kroppen och lämnade husdjur och boskap utan vatten och mat. Intensivvårdspatienter transporterades utan adekvat tillsyn och avled under evakueringen och några patienter blev kvar på sjukhuset utan support. På grund av denna illa förberedda utrymning och mycket allvarliga evakueringssituation beräknas 60 människor har avlidit. Evakueringen – en åtgärd som var menad att rädda liv – blev enligt författaren det mest allvarliga misstaget av ”off-site-svaret” på olyckan. För att kunna tolka denna siffra på 60 döda behöver den ställas i relation till den uppskattade risken för skada om man låtit folk stanna kvar samt beakta den psykosomatiska stressen som drabbade många av de evakuerade och i vissa fall ledde till suicid. Summan av extern strålning (markstrålning) och intern strålning (inhalation) låg mellan 10-50mSv de första 4 månaderna efter olyckan i de högst drabbade områdena. ICRP har uppskattat att en dos på 50 mSv kan öka risken för allvarlig cancer med ca 0,3%.

Även det utländska svaret på olyckan diskuteras i artikeln. Artikeln avslutas med en sammanfattning över vilka lärdomar man kan dra från olyckan: miss i att uppgradera säkerheten på reaktorerna, felaktigheter pga den mänskliga faktorn (vilket författaren bedömer som ursäktat givet den kaotiska situationen, stress mm), bedömningar från japanska myndigheter som kan ifrågasättas (invånare tilläts inte återvända till sina hem förrän doserna uppskattas till <5 mSv per år) samt evakueringen och dess konsekvenser. Författaren lyfter samtidigt fram det extremt riskfyllda arbete som utfördes av de enskilda arbetarna på kärnkraftverket och berömmer det: ”The workers in the plant did a great job, …”

Vår kommentar: detta är en mycket välskriven artikel som ger en samlad bedömning av handläggningen av olyckan och dess konsekvenser på flera plan. Eftersom artikeln är ganska kritiskt lagd, är det ändå värt att påpeka att givet den kaotiska situation som rådde, är det naturligtvis lätt att vara efterklok när alla fakta finns tillgängliga. Det är också rimligt att under ett pågående olycksskede evakuera ganska stora områden som kan komma att drabbas av ett allvarligt utsläpp. Detta förutsätter dock att det finns väl utarbetade utrymningsplaner, att den berörda befolkningen är införstådd med detta, och att snar återflyttning erbjuds för så stor andel av de evakuerade som möjligt när det akuta olycksskedet upphört.