Vi har i tidigare notiser belyst artiklar som berör strålinducerade sekundära maligniteter (https://sremc-kcrn.org/2014/04/28/risk-for-sekundara-sarkom-efter-cancer-i-barndomen-radioterapins-roll samt https://sremc-kcrn.org/category/nytt-om-stralningseffekter/ ) och hjärtkärlsjukdomar (https://sremc-kcrn.org/2012/11/15/har-njursvikt-en-roll-i-stralningsinducerad-hjart-karlsjukdom/) . Ytterliga en artikel som behandlar detta ämne är den som Travis et al publicerade i Health Physics 2012. Författaren gör i denna artikel en genomgång av risken för strålinducerade sekundära maligniteter och hjärtkärlsjukdomar till följd av strålbehandling mot cancer. När människor i allt större utsträckning kan botas avseende sina primära cancrar, är dessa två långsiktiga biverkningar problem som uppdagas i allt större utsträckning. Bakgrunden till strålningsinducerade sekundära cancrar (=SMN=second malign neoplasm) utgörs av att given strålning interagerar med DNA vilket resulterar i genetiska eller epigenetiska förändringar som ärvs till dotterceller och som kan leda till övergång i maligna drag. Idag tror man att även låga stråldoser (<0,5Gy) kan bidra till utvecklingen av nya tumörer och hjärt-kärlsjukdomar. Det är mycket svårt att förutse en individs individuella strålkänslighet. Genotypen (en individs genetiska egenskaper) påverkar dock känsligheten vilket tex ses hos patienter med ovanliga ärftliga tillstånd med mutationer i speciella gener, exv TP 53-mutaionter i Li-Fraumenisyndrom.
Vidare redogör Travis et al för att SMN kan utgöras av de flesta primärtumörer, vanliga är dock lungcancer och bröstcancer. Avseende SMN:s delar författarna till artikeln sedan upp artikeln och redovisar studier som undersökt SMN efter strålbehandling vid cancer i vuxen ålder, SMN efter strålbehandling vid cancer i barnaåren samt SMN:s i relation till dos-respons vid strålning. En intressant aspekt som författarna diskuterar är strålningsinducerad bröstcancer efter behandling mot Hodgkins sjukdom och barncancer. Risken för bröstcancer ökar med ökande stråldos mot bröstet (OR≥8 vid doser ≥40Gy) utan riskreduktion vid högre doser, men om patienten erhållit samtidig terapi med strålbehandling mot ovariet (>5Gy) eller i kombination med alkylerande kemoterapi, minskar risken till följd av behandlingsinducerad prematur menopaus. Författarna redovisar även fynd avseende hjärtkärlsjukdomar (sjukdomar i pericardiet, kranskärlssjukdom, klaffel, cerebrovaskulära sjukdomar mm) som följd av strålbehandling. Exv är hjärtinfarkt en av de vanligaste typerna av hjärtkärlsjukdomar i lång-tidsöverlevare från Hodgkins sjukdom pga högdos strålbehandling mot mediastinum. Man tar även upp CCSS rapporten från 2009 som ger en utförlig beskrivning av risk för flera olika hjärtsjukdomar efter strålbehandling och antracykliner (ett cellgift med hjärttoxiska egenskaper). Sammantaget är detta en mycket läsvärd artikel som tar upp ett aktuellt och viktigt ämne och ger möjlighet till fördjupning i olika studier.
Kunskapscentrum för strålningsmedicin vid katastrofer (KcRN) 