I två artiklar har N Matsuda, S Yamashita och N Morita med kollegor diskuterat den interna exponeringen efter olyckan i Fukushima. 

Informationen om tidig intern strålexponering efter olyckan i Fukushima 11 mars 2011, är begränsad på grund av initiala organisatoriska svårigheter, hög bakgrundsstrålning och förorening av mätinstrument. Det är dock viktigt med denna typ av information för att kunna utvärdera den framtida hälsorisken för de drabbade personerna. I Nagasaki, som ligger ungefär 1.200 km från Fukushima, har man gjort mätningar på personer som vistats i Fukushima av olika skäl. Mätningarna genomfördes med en helkropps räknare och startade den 15 mars, 2011.  Totalt gjordes mätningar över 900 personer, bland dessa ingick 173 personer som evakuerades eller som gjort korta besök i Fukushima under den första månaden. Den första artikeln fokuseras på dessa 173 personer och har beräknat den effektiva interna dosen (läs: total effektiv dos under en livstid)samt den ekvivalenta thyroideadosen. Genomsnittliga vistelsetiden var 4,8 dagar. I¹³¹, Cs¹³⁴ och Cs¹³⁷ detekterades i > 30% av de undersökta individerna. Den effektiva interna dosen beräknades till maximalt 1 mSv och den maximala ekvivalenta tyroideadosen till 20 mSv. Dessa doser uppmättes hos den grupp personer som vistades i Fukushima mellan 12-18 mars och hos de överiga uppmättes max 0,1 mSv effetid intern dos samt 2 mSv tyroideados. I artikel nummer två fokuseras på 196 som vistats I Fukushima mellan 11 mars och 20 april, 2011. Den spatiala analysen av 16 evakuerade i söder tyder på att den interna radioaktiviteten är beroende av avståndet från kärnkraftverket. Sex personer med en hög intern dos I¹³¹,  vid en specifik utrymningsväg, skulle kunna förklaras av  ankomsten av ett radioaktivt moln med hög luftburen ratio I¹³¹/Cs¹³⁷ som förutspåtts av simuleringar av atmosfärisk spridning. Den faktiska interna strålexponeringen som bedömts med hjälp av helkroppsräknare stämmer väl överens med den förutspådda luftburna radioaktiviteten. Resultaten tyder på att en noggrann uppskattning av interna doser under den första veckan efter en strålolycka är kritisk för den fortsatta dosberäkningen. Trots ett begränsat antal personer i undersökningen, tyder detta på att den interna exponeringen, strax efter olyckan, förmodligen inte kommer att medföra någon deterministisk eller stokastisk effekt på hälsan.